Natten var väldigt jobbig med osammanhängande sömn. Först mata lamm kl 22, sen 03 och 06. Och vid kl 22 och 03 såg vi tre (eller fyra) ormar! Sen vi (inte vi två personligen) flyttade på en orm här om kvällen verkar den ha kommit tillbaka med hela släkten..! Fett drygt. Jag är egentligen inte så rädd så länge de inte gör nåt, jag är mer rädd för paddorna isåfall som är skitstora och hoppar överallt utan att se sig för! Usch.

Vi har börjat tömma ur dammarna i stora fågelburen nu och det gör vi genom att fylla hinkar/lådor med vatten och hälla ut. Jag vill inte veta hur många liter det rör sig om men det har tagit hela förmiddagen att tömma typ halva LILLA dammen. Och vattnet är alldeles grönt/brunt. Har lera över hela benen.

Vi har även flyttat på sköldpaddorna därifrån! Tror alla blev förvånade över hur många det var. Det är två giganter på typ 50-60 år som väger hur mycket som helst! Nu är de iallafall i en större och mer lämplig inhägnad. Vi ska sätta in vatten där med och bygga nån grotta. Hoppas jag hinner vara med på det!

Hur många sköldpaddor ser ni?

På animal time idag var jag och Sandra in till Prince! Också ett kattdjur så jag blev allergisk mot honom med… Men han var jättegosig! Och dreglade på en 😉 Jättefin är han! Men kan ni förstå att jag kelar med vilda kattdjur här när jag inte ens vågar ta i en tamkatt hemma?! Håller jag kanske på att övervinna min rädsla för katter?

När vi kom tillbaka till dammen efter lunch så hade vattennivån ökat! Pga att nåt rör från en annan damm ”läckte” in där. Så typ allt arbete var förgäves och vi tog en pump sen så det gick lite snabbare. Sen knipsade vi av grenar som växt igenom nät-taket.

Vi har döpt fågelungarna – Heidi och Jesus. Heidi för att volontären som var här hette Heidi och hon älskade dom och var verkligen deras mamma! Tyvärr har fågelungen Heidi dött idag Jesus heter Jesus för att han var väldigt nära döden igår men ”återuppstod”. Så idag trodde vi att det var Jesus som hade dött men sen möttes vi av ”Jesus is alive!” och då var det den andra som vi trodde var frisk som hade dött.

Update: Nu har även Jesus lämnat oss!

Nu är det dags för tävling nr 2! Nu är det en mer faktabaserad tävling. Jag vet inte om det är jättelätt eller svårt men frågan är: vad är det här för djur?

Rätt svar vinner en handgjord nyckelring från Victoria Falls! Om flera svarar rätt så lottar jag ut priset bland de som svarat rätt. Endast ett svar per person. Tävlingen pågår i typ en vecka, vinnaren utses därmed på Zanzibar 😉

Lycka till!
Ps. Varken jag eller Sandra visste vad detta var först….

Min dag började redan kl 01 då det var dags för lammatning. Det var lite dramatiskt då Sandra såg en orm som hon höll på kliva på så hon hoppade till och började springa åt andra hållet (typ över mig) och jag höll i nappflaskan i en burk med hetvatten så den fick hon delvis över sig… Börjar bli lite less på dessa ormar asså. Och paddor. Ödlorna och spindlarna bekommer mig inte längre. Men malarna gör och andra flygande äckliga kryp.

Sen vaknade vi på riktigt på morgonen vid 07:15 som vanligt och Sandra var den första att utdela en grattiskram! Den andra kom från Kevin. Och det var även dagens skörd av kramar. Eller nej Kane gav mig en kram och puss också, mitt favoritlamm! De värmländska tjejerna sa att de helt hade glömt bort att köpa nåt till mig när vi handlade igår så de skulle bjuda på middag i Kapstaden eller nåt, så söta! Vi är nämligen där samtidigt! Världen är bra liten ibland! Plus att Emmas syster bor i Ockelbo och de känner Sandras kompis från Strömsbro som pluggat i Sunne där de bor.

På morgonen gjorde vi babies, bland annat guinea fowls som äter maskar, sååååå äckligt! Dock tar jag inte i dem med händerna. Men det äckligaste av allt var när kycklingen bajsade och det krälade massa maskar däri – som de sedan åt upp!! Sen hjälptes fantastic four (se bild) åt med att fånga gräshoppor. Sen skulle de åka till Matopos och campa vilket var tråkigt eftersom vi annars skulle ha firat min födelsedag ikväll! Så de blir borta två nätter nu. Men jag måste ändå säga att det varit en bra födelsedag för ingen har klagat eller tjatat på mig! Wohooo! Plus att jag fick min fantastiska halloumi och champinjoner till middag (plus tårta efter!) så jag åt tills jag nästan sprack. Så jag är helt klart nöjd med dagen! Och då har jag inte ens berättat om dagens höjdpunkt: när vi överlämnade grejerna till skolan!

Vid 10 åkte vi till den lokala skolan och blev välkomnade av hoppande och skrikande och sjungande barn. De visste att vi skulle komma idag så kanske var det därför de var så glada Nicky skötte snacket med rektorn och vi lastade ur allt ur bilen och vi blev omringade av barn och lärare. Barnen är väldigt nyfikna på oss makiwas (vita) och trodde jag och Sandra var tvillingar! Och de vet inte vad Europa och Sverige är så man borde verkligen ta med en karta så man kan visa. Även bilder på snön men så långt tänker man ju inte. Hur som helst så samlade rektorn ihop några av barnen och lärarna som fick ställa upp på bild med våra saker. Tyvärr var vi inte med när barnen fick sina saker utan det gör lärarna sen. Men lärarna blev väldigt glada iallafall för sina tavelkritor och sudd och framförallt för nätet! De var väldigt tacksamma. De berättade att försökte samla in pengar till målarfärg så barnen kan måla figurer och mönster på husväggen utanför bildsalen men att de nu hade slut på färg. Så eventuellt ska vi använda de resterande 63$ till färg! Vi blev även inbjudna till deras prisutdelning på torsdag då de ”bästa” eleverna får priser och tydligen ska vi även säga nåt då?! Eh hjälp…. Men det ska bli jättekul! De skulle också be barnen rita en varsin teckning till oss så det hoppas jag också på Tyvärr får inte alla klasser priser utan bara de i 7:an, så de priser vi köpte till de andra klasserna får då användas av alla barn i de klasserna istället. Det kommer komma till användning iallafall! De ville också att vi skulle stanna på lunch på torsdag men Nicky sa att vi inte skulle hinna då vi håller på med två stora projekt på Chipangali nu (stora fågelburen och hyenorna) men att vi gärna kommer och medverkar på prisutdelningen. Så ännu en sak jag ser fram emot!

Jobbmässigt idag har jag och Sandra städat ur några utrymmen i stora fågelburen. Och vi har räddat fem sköldpaddor idag! Dock alla i dess egna bur men en höll på ramla i vattnet, en annan satt fastkilad bakom en sten med nacken helt uppböjd, två hade fastnat under en sten och en hade ramlat i vattnet och försökte ta sig upp. Ja, en ny inhägnad är påväg! Konstigt att inte vi sett det här tidigare, liksom allt detta under en och samma dag?! Men å andra sidan känner de kanske på sig att nåt är på gång när folk håller på springer där hela tiden, då den buren sitter ihop med stora fågelburen som vi håller på med nu. Huvudsaken är att de klarade sig och att de nu förhoppningsvis kommer få flytta! Vilket jag har tänkt på några veckor nu, att den bur de är i nu inte är så passande för dem.

Vi fick nyss reda på att vi ska mata lamm kl 22, 01, 04, 06 och 08. För vi är 4 volontärer kort nu och andra stugan fick fågelungar nu över natten då en av dem höll på dö tidigare idag. Jippiiiii hejdå sömn och hejdå livet typ.

En skadad igelkott med jättesvullet ben har försvunnit idag! Jättekonstigt då vi har den i nursery i ett akvarium med hö så den kan omöjligt ha klättrat ut..! Men ingen vet var den har tagit vägen?! Så himla konstigt. Hoppas den hittas för det där benet är inte bra :/

Avslutningsvis vill jag tacka alla som uppvaktat mig idag! Kollade lite snabbt på facebook tidigare och det värmer verkligen att så många bryr sig och grattar! Tusen tack och massa varma kramar från mig! ❤️

Sandra kom med paket nu oxå! Jättefina, äkta Zimbabwiska örhängen som jag själv tittat på!

Middag!

Idag blev vi äntligen indelade i grupper och jag fick vara med Lisa från Värmland! Puh, så skönt. Så idag har vi haft ”lätta” babies vilket är Pooky och Oliver (bush baby och uggla som bor tillsammans i en matsal där det luktar skit), Dina och baby birds. Jättemånga är rädda för att gå in till Pooky och Oliver eftersom man aldrig vet var den lilla bush babyn är för han hoppar som en tok överallt utan att man hör ett knyst! Så man spiller ofta ut vattnet man kommer in med för man hoppar till när han kastar sig mot en när man öppnar dörren typ. Nu låter det som värsta monstret men han är jätteliten, som en ekorre, och ser ut som en lemur i formen typ så han är hur söt som helst. Men läskig för han är så oberäknelig. Ugglan har attackerat mig också nyligen och rivit och bitit i mina fötter! Så nu är jag också rädd att gå in där.

Annars idag har vi bytt vatten till fåglarna och sopat gångarna och gett högarna till babianerna och ankorna.

Och dagens och veckans höjdpunkt var när vi gick in till Nkulu! Finaste, goaste lejonet. Han är rätt stor ändå för att vara en ”unge” men han va jättesnäll! Men han är tuff när han leker med killar. Ryan, familjens son, är hans bästis så han följer honom vart han än går och leker och busar med honom hela tiden. Men han börjat bli för stor för att gå in till nu eftersom han kan bli för tuff när han leker. Som tur var strök han sig bara mot mig som en katt. Han är väldigt gosig och lekfull! Åh varför har vi inte gjort det här tidigare?! Delvis för att jag är rädd för katter och lejon är ju inget undantag… Och skulle han vilja skulle han ju kunna destroy me..! Jag fick dock utslag på benen och började nysa som fasen. Men ska in till honom minst en gång till innan jag åker, älskar honom!

Varför har vi inte gjort det här tidigare?! Älskar det här lejonet!

Fick dock allergichock på mina ben där han strukit sig och det kliade som satan och började nysa men fan va värt! Ska gå in igen innan vi åker! Måste! Mer om allt detta i nästa inlägg.

Anledningen till varför jag försvann var för att jag blev haffad att åka till Matopos och campa i två nätter

Onsdag
På morgonen fick vi order om att åka till Matopos och campa! Inget ”vill du åka med?” utan det var mer ”okej nu åker vi” Jaha?! Jag HATAR ju att tälta som sagt (säger bara Värmland och ön Lovan, Jullan & Q :p ) och särskilt med folk jag inte känner. Men det var väl bara att gilla läget för man har ju inte så stor talan här om man är svart eller volontär. Strömmen var fortfarande av och mobilen nästan urladdad och det är där jag har min lampa ju. Och i Afrika vill man inte gå utan lampa efter mörkrets inbrott! Men vi fick låna iallafall och började packa in grejer i bilen. Dock kom vi inte iväg förrän typ 14-tiden. Vi skulle släppa ut en apa också som var här på Chipangali, en vild, som man inte ville ha bland besökarna så den skulle få flytta till nationalparken istället. Så den stackarn var med i bilen också. Plus en katt som också skulle flytta till den farmen som vi sov på. Så det var full bil kan man säga!

På vägen dit började det blåsa och bli jättekallt och det kändes ju kul med tanke på att vi skulle tälta. När vi kom dit var det tydligen en farm vi skulle bo på… Fast i tält. Eller ja, volontärerna i tält och de andra två ”riktiga” arbetarna i rum i sängar. Fråga mig inte varför vi inte fick rum också. Fett onödigt att tälta 10 meter från ett hus med sängar liksom?! Som att jag skulle tälta på min bakgård bara för att det är så otroligt kul. ÖH NEJ. Men hur som helst hade vi ingen nyckel så vi hade varken tält eller toalett eller sängar för allt var inlåst där. Så vi satt och väntade i några timmar på nyckeln. Har lärt mig ett nytt uttryck TIA – This Is Africa! Ja allt tar väldigt lång tid här och det är ingen stress någonsin. Till slut kom nyckeln och vi kunde börja sätta upp tält. Men det hann ju bli mörkt innan vi var klara plus att Sandras och mitt lilla skittält (såklart vi fick det minsta och sämsta) var trasigt i dragkedjan i öppningen så det var stora hål så vad som helst kunde ha kommit in! Så jag övervägde länge och väl om jag skulle offra mitt liv och bli biten av ormar/spindlar/skorpioner eller att sova i samma tält som de två andra…. Det blev det sistnämnda och vi fick sova i förtältet som bara är myggnät. Och ja det blåste storm hela natten. Och nej det gick inte att somna många minuter där. Vi försökte sätta upp regnskyddet från andra tältet så gott det gick för att slippa få eventuellt skyfall på oss. Under natten piskade och slog det mot tältet så det var delvis därför man sov dåligt. Plus att min madrass var en tunn trädgårdsstolmadrass typ så jag låg i princip direkt på backen. För prinsessan på ärten (ej Sandra 😉 ) inne i riktiga tältet skulle ha TVÅ madrasser, varav en jättetjock. Nej men visst, ge det sämsta ni har till den som redan hatar att tälta som inte ens ville följa med.

Middagen bestod av satza (majsmoset), kött till de andra, vitlöksbröd (vitt toastbröd med cheddar och vitlök), tomatsås och jag gjorde sojafärs till mig själv. Hade ingen aning om hur det skulle tillagas för det stod inte så tydligt på förpackningen. Men jag såg iallafall ”more meaty taste” och ”flavourings (chicken)”…….. Saker man kanske inte vill se. Iallafall, när man äter satza ska man göra det som en riktig afrikan – med händerna. Det var bestickförbud så ja, där satt jag i mörkret och kladdade med hela händerna i min jävla sojafärs och majsmos. På nåt sätt blev jag mätt ändå…

I tältet som ligger upp och ner långt borta skulle vi ha sovit i. Så onödigt att ens tälta när det finns rum!!!

Kl 5 nästa morgon ringde gong-gong klockan. Kändes som värsta militärbasen typ. Jag var som en zombie eftersom jag inte kunnat sova alls i princip. Vi åt lite frukost och sen var det väntan igen. Fattar inte vad vi ska upp 5 och göra när vi ändå inte kommer iväg förrän typ halv 7?!

Vi skulle iallafall börja med att sätta ut kameror och kolla fällorna så inget djur var där. Det var blåsigt och kallt på morgonen men under dagen kom solen fram och det blev varmare. Kamerorna är till för att vi ska se vad det rör sig för djur där. Och de tar bilder vid rörelse så då måste man ta bort gräs och grenar i kamerans vinkel så den inte knäpper på när vinden blåser i gräset typ. Fällorna är burar med kött i som hyenor eller leoparder går in i som vi sen kan märka med gps-halsband så att de går att spåra. Och så man ser var de rör sig osv. Halsbanden hjälper också till att minska risken att de blir skjutna av bönder som tycker de är skadedjur för har de halsband vet de att nån håller koll på dem. Hur som helst var vi inte så delaktiga till en början för ingen förklarade vad man skulle göra eller berättade nånting över huvud taget. Det är som att man förväntar sig att vi ska kunna allt redan. Ja för det här är ju nåt man sysslar med dagligen hemma i Sverige – riggar upp kameror i skogen för att få djuren på bild. Det vi gjorde var att samla pinnar till elden på kvällen iallafall.

Bush women

Vi höll räkningen på vilka djur vi såg också och det var en herrans massa fåglar som jag inte kan namnet på, samt impalas, babianer, markattor, kudos, andra bockar osv. Jag visste inte hur länge vi skulle vara ute så jag var vrålhungrig vid 12 när vi äntligen skulle tillbaka för att äta lunch. Då hade man redan varit igång i 7 timmar! Vi hade även försökt spåra leoparden som vi har en sändare på och kom fram till att den nog var i bergen för täckningen blev sämre. Hade gärna velat se en leopard, men inte när man går till fots.

Fattas bara en leopard på klipporna där! Vilken syn det hade varit.

Lunchen bestod av mackor. Jag öste på allt jag kunde hitta – smör, cream cheese, cheddarost, majonnäs, sallad, tomat, fetaost, salt och peppar. Sen trodde vi att vi skulle åka iväg direkt men tydligen var det inte bråttom så vi la oss och sov en stund. Vid 3 åkte vi ut igen för att spåra leoparden och kolla på grottmålningar på en stor sten. Det kändes som vi var på skattjakt för vi hittade antilopben, en ammunition och en orm som bet i Nix byxben.

När vi kom tillbaka låg det hela och halva impalas och cudos på en släpvagn med massa snaror. Vissa var helt öppna och köttiga och blodiga och jag började må skitilla. Tydligen var det tjuvjägare som satt upp snarorna för att fånga djur för att äta? Fattade inte riktigt men hur som helst är det ett vidrig sätt att döda dem på för de stryps ju sakta ihjäl.

Hur som helst, hade vi fått ett uppgraderat tält – ett tolvmannatält! Efter lite om och men fick vi hjälp med att sätta upp det. Sen var det middag (grillade champinjoner i folie med färs från gårdagen). Eftersom strömmen inte funkade där heller så diskade vi i mörkret efteråt. Sen hade vi faktiskt en trevlig pratstund på kvällningen. Kanske för att vissa var tysta för en gång skull. Sov även bra mycket bättre i det stora tältet! Tror det var första gången jag sov en hel natt utan att vakna sen jag kom till Afrika. Vem hade kunnat tro det – bästa sovnatten på en farm i ett tält!

Idag vaknade vi samma tid av gong-gongen kl 5. Fortfarande ingen brådska på morgonen. Vi åkte iväg för att sätta upp de sista kamerorna och spåra leoparden men den hade förflyttat sig för långt så vi fick ingen signal. Vi skulle även sätta ut en ny fälla och hänga upp ruttet kött däri. Alltså den lukten är inte av denna värld!! Jag vidrörde iallafall inte köttet och vägrade även att hänga fast det efter bilen (för att göra spår som lockbete antar jag). Igår hade vi säckarna med köttet i bilen där vi satt och det stank mer och mer och golvet under var alldeles blodigt.

När vi kom tillbaka till farmen hängde en av impalorna flådd upp och ned i ett garage. Liksom hela kroppen. Och sånt där har jag blundat för om jag sett tidigare i mitt liv för det är så jävla äckligt men nu kunde jag faktiskt kolla! Jag har blivit så sjukt härdad här och så många döda djur som jag sett på den här resan har jag inte sett sammanlagt under hela min livstid! Liksom så många råttor, ormar, ödlor och spindlar (levande) har jag inte heller sett innan.

Idag när vi var ute och jobbade så kryllade flugorna kring oss för det var lite brist på duschning när vi var borta… Plus att kvällen innan vi åkte var det ju strömlöst och man vill inte gärna duscha i mörkret med alla kryp. Så sist jag duschade var i måndags!!! Så mitt hår badade i 5 dagars flott. Det var rätt skönt att duscha idag när vi kom hem. Vattnet var inte varmt men inte iskallt heller och jag hade väl kommit till den punkten att jag inte brydde mig längre. Plus att mobilen inte var med under resan så jag har saknat en del av mina händer. Jag visste ju inte att det skulle finnas el där så jag tog inte med mig varken mobil eller laddare. Internet har jag inte haft på snart en vecka så det här har varit som rehab för mig!

En av de härligaste sakerna som hänt under de här dagarna är när vi satt på biltaket och skumpade fram på savannen under solens strålar! Förutom när vi blev piskade och rivna av taggbuskar, trots att vi duckade. Men det kändes som en hinderbana, följ med i guppen och ducka för träden. Fett kul!

Söta Rex som bor på gården. Svär på att han måste vara hälften hyena!

En liten kalv som var nyfödd! På vägen därifrån hade den rest sig upp och diade från mamman

Vi kom tillbaka till Chipangali vid 15-tiden och blev då hånad att vi måste göra babies och gräshoppor. Precis det man behöver efter två påfrestande nätter ute i bushen och med en mage som ballat ur totalt. Som tur var behövde vi bara fånga 10 st och jag tog 3!!!!! Procentuellt är det mitt rekord 😉 sen gjorde vi resten av babies för de nya volontärerna var på safari idag. Och de hade klarat av att ta hand om alla själv medan vi var borta, vilket de tydligen inte hade förtroende för innan av vissa.

Och dessa vissa håller på att göra mig galen! På riktigt. Får hjärtklappning så fort jag lägger mig och jag är inte en stressad människa i vanliga fall – och speciellt inte i Afrika! Så min kropp är på högvarv hela tiden och kan inte slappna av. Skulle vilja kunna säga nåt men när jag blir stressad och upprörd kan jag knappt prata svenska.

Jag och Sandra ska ta reda på priser på material och sånt till skolan imorgon och hittills har vi ca 250 dollar att använda! Tusen tack ni som bidrar ska ta reda på fakta hur många klasser och elever osv det är på skolan också. Ska bli kul att göra nåt för dem!

Nu ska jag äta choklad och dricka cola.

Idag blev det inga nya grupper utan vi kör alla 9 tillsammans för den här veckan ska vi åka till Matopos för att
sätta ut kamerafällor osv. Jag hoppas jag får följa med men slippa tälta…! Nu har ju regnperioden börjat och det märks…. Jäklar vilken oväder det var ikväll med åska och blixtrar som jag aldrig sett förr! Helt galet. Och regn såklart. Så nu ligger vi här och tittar i mörkret för strömavbrotten kommer ju som ett brev på posten när det åskar.

Annars idag åkte jag till skolan med Heidi från Kanada. Innan vi åkte gick jag på promenad med en av sköldpaddorna när vi väntade på att få åka. Som vanligt var jag DÖDSTRÖTT i bilen för idag var det ju 06-matningen och igårnatt var det lammpassning hela natten. Men på nåt sätt är det bara i bilen jag blir sådär omänskligt trött. I skolan var barnen helt galna och närgångna och skulle ta på alla djuren. Sen kom regnet. När vi kom tillbaka skulle jag fixa mitt internet men det kommer nog aldrig fixas så jag sket i allt och köpte nytt för 4 dagar är fan nog asså. Men likförbannat sitter jag här utan nu pga strömavbrottet… Men jag passade på att beställa min mat till min födelsedag iallafall – FRITERAD HALLOUMI OCH KRISPIGA CHAMPINJONER MED POMMES! Jävlar vad jag längtar 😉

Sen hade jag inget att göra så jag kollade på när lejonen matades. Äckligt men ändå coolt. Lejon är så mäktiga och coola djur! Älskar dem. Och Simba (såklart att en heter Simba) är stor som en häst! En riktig jätte. Han är 19 år. Har tyvärr ingen bild på honom i skrivande stund, däremot en film som får komma upp här när jag är hemma igen. Sen skulle vi söva ett av lejonen som har skadat benet så det var världens pådrag med typ 20 pers där. Asså jag kan inte tänka på annat än ”vad fan gör jag om lejonet vaknar nu?! Vart springer jag?” när jag står där en meter från ett 120-kilos lejon. Men häftig känsla! Klappade henne på huvudet och tassen. Shit vilka djur alltså.

Ja det vad väl dagens skörd av händelser. Börjar bli lite stressad nu över det här med skolan som vi vill sponsra, över saker jag vill åstadkomma här och att jag ska hinna köpa souvenirer. Och så måste vi gå in till rovdjuren! Lejonet Nkulu bland annat men det måste vara på en solig och varm dag då han inte är så aktiv och lekfull för han börjar ju bli stor och lite hårdhänt.

Vid middagen pratade vi med dom från Usa hur kallt det blir på vintern i Minnesota där dom bor och det va 30 minus i fahrenheit. Kan nån kolla vad det är i celcius? 😉

Vi hade 10 matningen av lammen också och det var ju helt svart ute och vi såg en råtta springa på bänken i köket. Så vi klättrade fram till kylskåpet för att hämta nappflaskan 😉

Idag har vi fixat förlängt visum och handlat. Vi hade lammet inatt och har matat kl 22:00, 00:00, 02:30 och 06:00. Så är inte direkt utvilad idag på vår lediga dag. Vi skulle ha åkt halv 9 så stresspåsarna var på en att skynda sig med babies för vi skulle åka snart. När vi kom iväg? Halv 11. Hallå vi är i Afrika! Halv 9 är ALDRIG halv 9, vilket man borde veta vid det här laget om man varit här i minst 4 veckor. Hur som helst så stängde visumstället 11 och det tar en halvtimme in till stan så det såg ut att bli lite tight. Vi kom nog dit efter 11 men det var inga problem. Inga frågor om varför vi ska stanna längre eller vad vi gör här. Man får absolut inte säga att man är volontär för det gillar de inte. Dels för att man då måste köpa ett business visa (som är dyrare) och det räcker bara 30 dagar och går inte heller att förlänga tror jag, och dels för att de menar att volontärer då tar ett arbetstillfälle för nån som bor här. Men faktum är att vi på Chipangali hjälper till att betala de anställdas löner.

Sen handlade vi lite och åt pizza bak i landrovern. Så gott! Det är dåligt väder idag så det är lite långtråkigt (speciellt eftersom jag inte har internet, skriver typ allt på förhand). Regnperioden börjar ju nu i november och när det regnar så är det inga duggregn som kommer. Det kommer skyfall och vägarna blir som en å typ. Men så torkar allt på en timme! Utan solens hjälp. Så jag gissar att luftfuktigheten är lika med noll här typ.

Och så lite frustration:
Blir så irriterad när folk inte hjälper till för att HJÄLPA utan för att kunna skälla på en i efterhand att man inte gjort det man ska. Och har man gjort precis som man ska så blir man ifrågasatt likförbannat. Så otroligt tråkigt med folk som hittar fel i precis A L L T man gör! Hade det här varit en privat dagbok hade svordomarna haglat precis som de gör i mitt huvud och i vår stuga… Det här med sköt dig själv och skit i andra är nåt som borde praktiseras mer här.

Har insett att jag kommer fira min födelsedag med vissa människor som jag inte tål och som hatar mig. Blir säkert jättetrevligt. Får hoppas att jag slipper klagomål och gnäll EN dag då iallafall.

De nya svenskarna har vi träffat iallafall och de är två supergoa tjejer från Värmland! Nu känns två veckor överkomligt igen.

Lamb in a box

Idag var det dags för mässa och vi gjorde alla babies fram till lunch vilket inkluderade småfåglarna som äter maskar. Jag tog i dem med händerna! Blä. Jag passade också på att gosa lite med kaninungarna för att försöka vänja dem med människor. Det är 8 st små ulltussar som alla öppnat ögonen nu! Så söta.
.

</a

Sandra fick specialuppdrag att massera ett lamms mage som var alldeles uppblåst pga gaser. Det var riktigt illa och tyvärr kunde den inte räddas då det inte finns nån veterinär på plats. Den dog i princip i hennes armar så sorgligt. Och det blir 100 gånger värre också när man vet vad som kommer hända med den när den dött….

Efter lunch åkte vi till mässan och där var det massor av folk. Den fras jag sa mest under dagen var ”you’re not allowed to touch the animals, sorry” och försökte svara på frågor så gott det gick. Men vi hade ju inte fått veta på förhand hur gamla alla djuren var och vilken specifik sort sköldpaddorna är eller hur gammal en igelkott blir. Jag drog till med att de blir ca 5 år, kan nån googla och kolla om det stämmer? 😉 Det var helt galet varmt idag iallafall trots att vi stod i skuggan. Vid klockan 5 skulle vi packa ihop allt och åka hem igen och småaporna blev jätterädda när de skulle byta bur! Alla tre satt och kramade om varann och skyddade varann- så gosiga!

När vi kom hem tillbaks började ifrågasättningen som vanligt – har ni matat småfåglarna? Är du säker? Varför hade de inget vatten eller mat då? JA JAG HAR MATAT ALLA FÅGELUNGAR TVÅ GÅNGER VAR OCH JA JAG ÄR SÄKER PÅ ATT JAG GJORT DET OCH MATEN ÄR TROLIGEN SLUT FÖR ATT DE ÄTIT UPP DEN OCH VATTNET ÄR SLUT FÖR ATT DE TROLIGEN VÄLT UR DET SOM DE ALLTID GÖR. Strange? Öh om djuren äter upp sin mat som de får är det väl bara bra? Eller är det jag som fattat det helt fel då?????? Jag är inte född igår, jag är för fan 22 år och därmed äldre än vissa här och älskar troligen djur mer än vad vissa här gör också. Jag hatar att bli ifrågasatt vad man än gör! 2 veckor till sen slipper jag det. Så synd att behöva typ längta bort från nåt man egentligen tycker om men som blir ett helvete pga vissa människor.

(Mitt internet slutade funka i lördags, inte pga att det tog slut utan det måste vara nåt fel då jag bara använt det i en dag)

Lördag
Den här dagen såg ut att börja dåligt då jag och Sandra blev tillsagda att jobba på carnivores idag! Men den tog en positiv vändning när vi istället skulle hjälpa till med babies som vanligt och förbereda inför mässan imorgon. Vilket var tur för carnivores-ansvarig sa vid middagen att hon hade ånseblod under naglarna… Hade vägrat att skära upp en åsna. Och det räcker med den skit jag redan har under naglarna. Men hon hade också duschat lejonen och det hade jag gärna gjort!

Så idag har vi bundit halm på burar och varit till mässplatsen och riggat upp och dekorerat. Vi ska ha med kaniner, apor, kameleont, orm, igelkottar och sköldpaddor. Vet dock inte vilken av kaninerna för ingen går ju att ta i för de är så rädda. Jag och Sandra ska fixa alla babies på förmiddagen sen på eftermiddagen ska vi till mässan. Troligen kommer vi dra nitlotten att plocka ihop allt också…

När vi kom hem var klockan halv 6 så vi hade jobbat över. Då var det bara att slänga sig i duschen (inte vår privata för varmvattnet var bara en tvågångsförteelse). I de allmänna duscharna gömmer sig alla möjliga djur och idag fick jag hålla koll på en ödla i taket, två megamalar på duschdraperiet, en gigant till gräshoppa på draperistången, två oidentifierbara kryp på draperiet och spindlar på väggarna – och mitt i alltihop ska jag kunna tvätta håret! Jag blev ren iallafall tills jag skulle mata Micayla igen och fick mjölk över hela händerna och benen. Troligen lite loppor också. Igår bajsade hon på min tröja. Just another day at Chipangali.

Ikväll var det braai (grillkväll) och hör och häpna – jag drack min cider som blivit stulen två gånger! Köpte en ny idag så den hade bara hunnit stå i kylen nån timme men ändå ett framsteg att folk lät den vara (kanske för att jag hade skrivit MALIN typ 15 gånger över hela flaskan) Men efter alla stölder hade jag fått upp förhoppningarna att den skulle vara nåt superduperextragott men den var bara god.

Middagen bestod iallafall av potatisgratäng, sallad, satza (typ majsmos), bröd och kött. Jag fick champinjon-och tomatfyllda squash i folie. Jag fick till och med order om att inte använda tallriken foliepaketet låg på eftersom det hade legat på grillen bredvid kycklingen! Hur många är det som vet det egentligen?! Som sagt, jag är mäkta imponerad och framförallt tacksam över att de gör allt rätt med maten utan att jag behöver säga nåt.

Vi har fått veta att det kommer två nya volontärer från England imorgon och två till (troligen från Sverige) på måndag! Det ska bli kul och skönt att få lite avlastning i arbetet. Fast det är rätt skönt att bara behöva tänka på babies för då får man ju verkligen vara nära djuren.

Jag har nya favoritchips – Lay’s Caribbean Onion & Balsamic Vinegar flavour! Wow. Kommer bli beroende.

Har tänkt på en sak. Att man anpassar sig till saker så snabbt. Vi har inte haft nån spegel sen vi kom hit (finns i duschrummet och på en av toaletterna) och man vet typ aldrig hur man ser ut. Men jag har ett knep för att kolla frisyren – i min skugga! Då ser jag om håret står ut åt nåt håll. Funkar bra faktiskt. Har dock insett att den här frisyren fungerar väldigt dåligt i svettigt och varmt väder då man helst vill ha uppsatt men det går ju inte för det är för kort. Men jag har också kommit till det stadiet att jag inte bryr mig om hur jag ser ut för ärligt talat tror jag inte djuren bryr sig heller och det är ju dem jag är här för i första hand.

Halloween-känsla!