Anledningen till varför jag försvann var för att jag blev haffad att åka till Matopos och campa i två nätter
Onsdag
På morgonen fick vi order om att åka till Matopos och campa! Inget ”vill du åka med?” utan det var mer ”okej nu åker vi” Jaha?! Jag HATAR ju att tälta som sagt (säger bara Värmland och ön Lovan, Jullan & Q :p ) och särskilt med folk jag inte känner. Men det var väl bara att gilla läget för man har ju inte så stor talan här om man är svart eller volontär. Strömmen var fortfarande av och mobilen nästan urladdad och det är där jag har min lampa ju. Och i Afrika vill man inte gå utan lampa efter mörkrets inbrott! Men vi fick låna iallafall och började packa in grejer i bilen. Dock kom vi inte iväg förrän typ 14-tiden. Vi skulle släppa ut en apa också som var här på Chipangali, en vild, som man inte ville ha bland besökarna så den skulle få flytta till nationalparken istället. Så den stackarn var med i bilen också. Plus en katt som också skulle flytta till den farmen som vi sov på. Så det var full bil kan man säga!
På vägen dit började det blåsa och bli jättekallt och det kändes ju kul med tanke på att vi skulle tälta. När vi kom dit var det tydligen en farm vi skulle bo på… Fast i tält. Eller ja, volontärerna i tält och de andra två ”riktiga” arbetarna i rum i sängar. Fråga mig inte varför vi inte fick rum också. Fett onödigt att tälta 10 meter från ett hus med sängar liksom?! Som att jag skulle tälta på min bakgård bara för att det är så otroligt kul. ÖH NEJ. Men hur som helst hade vi ingen nyckel så vi hade varken tält eller toalett eller sängar för allt var inlåst där. Så vi satt och väntade i några timmar på nyckeln. Har lärt mig ett nytt uttryck TIA – This Is Africa! Ja allt tar väldigt lång tid här och det är ingen stress någonsin. Till slut kom nyckeln och vi kunde börja sätta upp tält. Men det hann ju bli mörkt innan vi var klara plus att Sandras och mitt lilla skittält (såklart vi fick det minsta och sämsta) var trasigt i dragkedjan i öppningen så det var stora hål så vad som helst kunde ha kommit in! Så jag övervägde länge och väl om jag skulle offra mitt liv och bli biten av ormar/spindlar/skorpioner eller att sova i samma tält som de två andra…. Det blev det sistnämnda och vi fick sova i förtältet som bara är myggnät. Och ja det blåste storm hela natten. Och nej det gick inte att somna många minuter där. Vi försökte sätta upp regnskyddet från andra tältet så gott det gick för att slippa få eventuellt skyfall på oss. Under natten piskade och slog det mot tältet så det var delvis därför man sov dåligt. Plus att min madrass var en tunn trädgårdsstolmadrass typ så jag låg i princip direkt på backen. För prinsessan på ärten (ej Sandra 😉 ) inne i riktiga tältet skulle ha TVÅ madrasser, varav en jättetjock. Nej men visst, ge det sämsta ni har till den som redan hatar att tälta som inte ens ville följa med.
Middagen bestod av satza (majsmoset), kött till de andra, vitlöksbröd (vitt toastbröd med cheddar och vitlök), tomatsås och jag gjorde sojafärs till mig själv. Hade ingen aning om hur det skulle tillagas för det stod inte så tydligt på förpackningen. Men jag såg iallafall ”more meaty taste” och ”flavourings (chicken)”…….. Saker man kanske inte vill se. Iallafall, när man äter satza ska man göra det som en riktig afrikan – med händerna. Det var bestickförbud så ja, där satt jag i mörkret och kladdade med hela händerna i min jävla sojafärs och majsmos. På nåt sätt blev jag mätt ändå…
I tältet som ligger upp och ner långt borta skulle vi ha sovit i. Så onödigt att ens tälta när det finns rum!!!
Kl 5 nästa morgon ringde gong-gong klockan. Kändes som värsta militärbasen typ. Jag var som en zombie eftersom jag inte kunnat sova alls i princip. Vi åt lite frukost och sen var det väntan igen. Fattar inte vad vi ska upp 5 och göra när vi ändå inte kommer iväg förrän typ halv 7?!
Vi skulle iallafall börja med att sätta ut kameror och kolla fällorna så inget djur var där. Det var blåsigt och kallt på morgonen men under dagen kom solen fram och det blev varmare. Kamerorna är till för att vi ska se vad det rör sig för djur där. Och de tar bilder vid rörelse så då måste man ta bort gräs och grenar i kamerans vinkel så den inte knäpper på när vinden blåser i gräset typ. Fällorna är burar med kött i som hyenor eller leoparder går in i som vi sen kan märka med gps-halsband så att de går att spåra. Och så man ser var de rör sig osv. Halsbanden hjälper också till att minska risken att de blir skjutna av bönder som tycker de är skadedjur för har de halsband vet de att nån håller koll på dem. Hur som helst var vi inte så delaktiga till en början för ingen förklarade vad man skulle göra eller berättade nånting över huvud taget. Det är som att man förväntar sig att vi ska kunna allt redan. Ja för det här är ju nåt man sysslar med dagligen hemma i Sverige – riggar upp kameror i skogen för att få djuren på bild. Det vi gjorde var att samla pinnar till elden på kvällen iallafall.
Bush women
Vi höll räkningen på vilka djur vi såg också och det var en herrans massa fåglar som jag inte kan namnet på, samt impalas, babianer, markattor, kudos, andra bockar osv. Jag visste inte hur länge vi skulle vara ute så jag var vrålhungrig vid 12 när vi äntligen skulle tillbaka för att äta lunch. Då hade man redan varit igång i 7 timmar! Vi hade även försökt spåra leoparden som vi har en sändare på och kom fram till att den nog var i bergen för täckningen blev sämre. Hade gärna velat se en leopard, men inte när man går till fots.
Fattas bara en leopard på klipporna där! Vilken syn det hade varit.
Lunchen bestod av mackor. Jag öste på allt jag kunde hitta – smör, cream cheese, cheddarost, majonnäs, sallad, tomat, fetaost, salt och peppar. Sen trodde vi att vi skulle åka iväg direkt men tydligen var det inte bråttom så vi la oss och sov en stund. Vid 3 åkte vi ut igen för att spåra leoparden och kolla på grottmålningar på en stor sten. Det kändes som vi var på skattjakt för vi hittade antilopben, en ammunition och en orm som bet i Nix byxben.
När vi kom tillbaka låg det hela och halva impalas och cudos på en släpvagn med massa snaror. Vissa var helt öppna och köttiga och blodiga och jag började må skitilla. Tydligen var det tjuvjägare som satt upp snarorna för att fånga djur för att äta? Fattade inte riktigt men hur som helst är det ett vidrig sätt att döda dem på för de stryps ju sakta ihjäl.
Hur som helst, hade vi fått ett uppgraderat tält – ett tolvmannatält! Efter lite om och men fick vi hjälp med att sätta upp det. Sen var det middag (grillade champinjoner i folie med färs från gårdagen). Eftersom strömmen inte funkade där heller så diskade vi i mörkret efteråt. Sen hade vi faktiskt en trevlig pratstund på kvällningen. Kanske för att vissa var tysta för en gång skull. Sov även bra mycket bättre i det stora tältet! Tror det var första gången jag sov en hel natt utan att vakna sen jag kom till Afrika. Vem hade kunnat tro det – bästa sovnatten på en farm i ett tält!
Idag vaknade vi samma tid av gong-gongen kl 5. Fortfarande ingen brådska på morgonen. Vi åkte iväg för att sätta upp de sista kamerorna och spåra leoparden men den hade förflyttat sig för långt så vi fick ingen signal. Vi skulle även sätta ut en ny fälla och hänga upp ruttet kött däri. Alltså den lukten är inte av denna värld!! Jag vidrörde iallafall inte köttet och vägrade även att hänga fast det efter bilen (för att göra spår som lockbete antar jag). Igår hade vi säckarna med köttet i bilen där vi satt och det stank mer och mer och golvet under var alldeles blodigt.
När vi kom tillbaka till farmen hängde en av impalorna flådd upp och ned i ett garage. Liksom hela kroppen. Och sånt där har jag blundat för om jag sett tidigare i mitt liv för det är så jävla äckligt men nu kunde jag faktiskt kolla! Jag har blivit så sjukt härdad här och så många döda djur som jag sett på den här resan har jag inte sett sammanlagt under hela min livstid! Liksom så många råttor, ormar, ödlor och spindlar (levande) har jag inte heller sett innan.
Idag när vi var ute och jobbade så kryllade flugorna kring oss för det var lite brist på duschning när vi var borta… Plus att kvällen innan vi åkte var det ju strömlöst och man vill inte gärna duscha i mörkret med alla kryp. Så sist jag duschade var i måndags!!! Så mitt hår badade i 5 dagars flott. Det var rätt skönt att duscha idag när vi kom hem. Vattnet var inte varmt men inte iskallt heller och jag hade väl kommit till den punkten att jag inte brydde mig längre. Plus att mobilen inte var med under resan så jag har saknat en del av mina händer. Jag visste ju inte att det skulle finnas el där så jag tog inte med mig varken mobil eller laddare. Internet har jag inte haft på snart en vecka så det här har varit som rehab för mig!
En av de härligaste sakerna som hänt under de här dagarna är när vi satt på biltaket och skumpade fram på savannen under solens strålar! Förutom när vi blev piskade och rivna av taggbuskar, trots att vi duckade. Men det kändes som en hinderbana, följ med i guppen och ducka för träden. Fett kul!
Söta Rex som bor på gården. Svär på att han måste vara hälften hyena!
En liten kalv som var nyfödd! På vägen därifrån hade den rest sig upp och diade från mamman 
Vi kom tillbaka till Chipangali vid 15-tiden och blev då hånad att vi måste göra babies och gräshoppor. Precis det man behöver efter två påfrestande nätter ute i bushen och med en mage som ballat ur totalt. Som tur var behövde vi bara fånga 10 st och jag tog 3!!!!! Procentuellt är det mitt rekord 😉 sen gjorde vi resten av babies för de nya volontärerna var på safari idag. Och de hade klarat av att ta hand om alla själv medan vi var borta, vilket de tydligen inte hade förtroende för innan av vissa.
Och dessa vissa håller på att göra mig galen! På riktigt. Får hjärtklappning så fort jag lägger mig och jag är inte en stressad människa i vanliga fall – och speciellt inte i Afrika! Så min kropp är på högvarv hela tiden och kan inte slappna av. Skulle vilja kunna säga nåt men när jag blir stressad och upprörd kan jag knappt prata svenska.
Jag och Sandra ska ta reda på priser på material och sånt till skolan imorgon och hittills har vi ca 250 dollar att använda! Tusen tack ni som bidrar ska ta reda på fakta hur många klasser och elever osv det är på skolan också. Ska bli kul att göra nåt för dem!
Nu ska jag äta choklad och dricka cola.
</a
så sorgligt. Och det blir 100 gånger värre också när man vet vad som kommer hända med den när den dött…. 
