Zimbabwe – Sydafrika – Kenya – Tanzania. Inte dåligt!

Efter massa strul på flygplatsen i Kenya med visum och grejer är vi nu äntligen framme på Zanzibar! Vi fick betala för ett visum i Kenya trots att vi bara skulle mellanlanda så där lurade dom nog oss. Vi sa klart och tydligt att det bara var transit och hade skrivit det i ansökan också.

Såg en städerska som låg och sov på golvet på toaletten på en bit kartong… 05 på morgonen. Usch. Oj vad glad man ska vara att man bor i Sverige! Verkligen. Jag somnade nästan sittandes också och la mig till slut på golvet i vänthallen och sov en sväng.

Lite exempel på vad folk tjänar i Zimbabwe (Bulawayo) och vad saker kostar. En tjej jag pratade med som jobbade på Pizza Inn tjänade 300 dollar i månaden och det räckte precis för att försörja hennes familj med två barn. Alltså endast mat och boende, inget mer utöver det. Och hon var jättetrevlig och glad! Sen sa en av de svenska tjejerna att en polis tjänar ca 200 dollar per månad och polischefen 450. Det är väldigt korrupt med polisen också. Nicky brukar ge dem flaskor med kallt dricksvatten när hon passerar och då slipper man böter, om man skulle fått det. Ett cigarettpaket kostar ca 80 cent vilket är sjukt!! Ändå har jag inte sett så många rökare som man brukar göra utomlands. Bensin ligger på ungefär 1.50$ per liter vilket är mycket med tanke på vad man tjänar i Zimbabwe. Och att ens ha en bil är ju lyx. De flesta ser man gåendes efter den oändligt långa vägen genom Bulawayo. Många vill ha lift också. Hörde nåt om att lokalbussen in till Bulawayo kostar 5 dollar och dom bussarna är små och oftast proppfulla. Föräldrar får betala skolavgift för barn som går i skolan men där ingår varken böcker, pennor eller skoluniform. Vet inte vad skolavgiften är tyvärr.

När vi flög in över Zanzibar så såg det nästan ut som Sverige – grått och regnigt! Trots att det är torrperiod här så har jag sällan sett så mycket vatten på gatorna och vägarna – och då har jag ändå varit i Zimbabwe under deras regnperiod! Hoppas verkligen solen tittar fram så vi kan ligga på stranden! Första intrycket av Zanzibar var att det är väldigt fattigt. Vägarna var översvämmade på vissa ställen pga regnet. Jag trodde det skulle vara väldigt turistigt här med massa affärer och hotell och så men det är rätt så dött och vi bor typ i bushen.

Välkommen till Zanzibar!

Vi har både toalett och dusch på rummet men inget internet. Då får vi gå till grannhotellet, lite drygt. Det är väldigt öde här och inte så mycket folk så det känns lite som Robinson 😉 Sanden är kritvit och känns som mjöl och vi har utsikt över stranden från vår säng typ. Vi kommer serveras frukost på vår terass imorgon också! Lyx!

Vi åt lunch på grannhotellet, jag åt pommes och swahili-grönsaker i kokosmjölk – älskar kokosmjölk! Så det var jättegott, tyvärr lite liten portion för jag var vrålhungrig och vi fick vänta typ en timme på maten. Man går barfota överallt också för sanden är som mjöl, jättemjukt och skönt att gå på! Väldigt chill är det här. På vägen hit i bilen lyssnade vi på reagge och vår chaufför var en rastaman. Han sa hakuna matata hela tiden, som betyder typ ta det lugnt. Och här är det verkligen hakuna matata! Alla pratar swahili och vi kan redan hej (jambo) och varsågod/välkommen (karibu) 😉 Och ägaren här har bott i Sverige och kan svenska! Har dock inte hört honom prata svenska men han är jättetrevlig och hälsade oss välkomna nu ikväll. Alla är väldigt pratsamma och trevliga!

Kan detta vara Kilimanjaro tro?

03:45
Kul kul nu sitter vi här på Nairobi flygplats och planet går om 4 timmar! Inte så att man är trött eller så.

Strömmen försvann vid 18-tiden i lördags och regnet öste ner hela kvällen. Jag och Sandra chansade på att vi skulle äta middag nere vid huset då eftersom de har en generator så det finns ström där. Det visade sig vara fel så vi blev dyblöta i onödan och fick gå tillbaka upp till campet. Där var det kolsvart så vi fick sitta med mobilerna och ficklamporna och lysa på maten. Till middag var det pannkakor och det var tyvärr inte så roligt som det låter. För de var stenhårda och omöjliga att skära i. Synd att ”den sista måltiden” inte blev en så rolig upplevelse. Det är svårt att vara glad när fötterna badar i skorna och byxorna genomblöta. Efteråt var det iallafall ”avskedsfest” för oss och amerikanarna. I mörkret. Vi var inte i partyrummet som vi brukar utan satt i camp kitchen med våra lampor och chips. Det var rätt mysigt ändå och vi spelade ölspel och lärde de andra lite svenska. Vissa gick och la sig tidigt eftersom det inte var så viktiga personer som skulle åka (vi) men därefter blev det bara ännu mer trevligt! Vi bestämde oss för att ta en night walk för att se giant rat som är i en bur bredvid aporna men som typ ingen har sett då den bara är aktiv på natten. Jag har aldrig fattar vad det varit för djur där men det var tydligen en jätteråtta. Och det är exakt som det låter – en skitstor råtta! Den var lika stor som en stor kanin typ. Men bra att jag nu slipper undra vad det var för djur där..! Vi hälsade även på lejonen och leoparderna. Sen var det riktigt skönt att lägga sig i en varm säng!

Idag åt vi frukost ute under tak för man ser inget inomhus när det inte finns nån ström. Sen gick vi och sa hejdå till alla djuren. Konstig känsla! Sorgligt att lämna allihop men grymt skönt att få sova ut och softa hela dagarna på Zanzibar! Vi sa hejdå till några av de anställda med och vi fick återigen beröm av ansvarig för Diana Center för vårt arbete med kaninburarna. Han var väldigt tacksam för det, så roligt att det man gör uppskattas! Åh alla är så söta och goa!

Vi hade även lite saker som vi lämnade kvar, skor bland annat. Så jag hade skrivit en lapp och sa att den som vill får ta dem och om ingen vill ha dem så ge dem till Talana så kan nån annan volontär i framtiden använda dem. Andra volontärer har också lämnar kläder och skor och vi fick byxor därifrån när vi skulle släcka eld och hämta taggbuskar för vi ville inte bränna upp och förstöra våra egna. Iallafall så såg en av hembiträdena lappen när Sandra var där så hon sa att hon kunde ta dem och hon blev jätteförvånad men jätteglad! Så Sandra lämnade även sina skor till henne och hon blev så himla glad och tackade oss så mycket och kramade oss! Blev tårögd. Det där är väl skor hon aldrig skulle ha råd att köpa annars. Åh vad glad man blir av att göra andra glada!

Jag hade bett om att få se bilder från camera traps också och skulle få göra det innan vi åkte men när vi kom ner till huset hade dom åkt därifrån?! Synd, för jag hade gärna velat se hur det ser ut. Känns lite respektlöst att säga till mig att komma ner tidigare till huset för att jag ska få se sen så har dom bara skitit i det och åkt iväg.

Vi sa hejdå till alla sen iallafall och det blev lite gråtfest. Kan inte se andra gråta! Då börjar jag automatiskt. Tråkigt att lämna Emma och Lisa. Amerikanarna åkte med samma plan som oss så vi sa hejdå till dem i Johannesburg efter att vi ätit lunch. Dom hoppas jag också att vi träffar igen!

I Johannesburg shoppade vi massa souvenirer på en jätterolig butik! Nästan bara handgjorda grejer av projekt som stödjer lokalbefolkningen på olika platser i Afrika och som även ser till att handikappade får en sysselsättning. Hade velat ha en extra ryggsäck för den butiken, ville ha typ allt! Älskar alla afrikanska mönster och färger. Köpte bland annat ett rhino-armband som stödjer bevarandet av noshörningar. När man köper souvenirer och i synnerhet här i Afrika får man se upp vad det är för material man köper så det inte är elfenben eller noshörninghorn eller nåt annat djur som är utrotningshotat.

Flygplatsen i Johannesburg är julpyntad med ljusslingor i taket och julgranar! Älskar jul! Men har fortfarande inte nån julkänsla… Brukar ju börja lyssna på julmusik den här tiden hemma annars men känns fel på en strand på Zanzibar liksom 😉

Min utsikt från sovplatsen på golvet i Kenya:

Nu har vi sagt hejdå till alla och det kom lite tårar! Hade inte börjat grina om inte Emma och Lisa gjorde det men nu blev det jobbigt… Men vi ses i Kapstaden!

Känns så himla konstigt att 6 veckor gått och att vi är påväg bort från Zimbabwe nu! 3 veckor återstår! Heeeeelt galet. Kommer ta ett tag att fatta och smälta allt.

Inatt har det åskat som attan! Har vaknat av åsksmällarna flera gånger. Och då är jag en sån som aldrig vaknar av nånting. Vi tog iallafall sovmorgon och gick upp vid halv 10. Sen har vi varit på fotorunda och varit inne med Nkulu. Han var på bushumör idag och han brottade nästan mer mig när jag kom in! Nu kommer jag ihåg varför jag är rädd för katter 😉 han gör inte illa en men i och med att han är så stor nu och har vassa tänder och klor kan han råka skada en ändå. Han bet lite i mitt ben också. Men han är för go asså! Jack russeln Luna var med där inne och dom leker hela tiden. Hon låter dock farligare än honom..! Hon brukar vara där ensam också utan uppsikt, vilket jag aldrig skulle göra – lämna en hund med ett nästan fullvuxet lejon!

Sköldpaddorna har fått två hus nu med hö i. Jag fattar inte var de tar vägen för jag ser bara de två största när jag går in där. Men de är ju så bra kamouflerade också. Sen har jag och även Sandra (!) klappar fågeln Henry! Han är så go. Och lammet Kane också, han är som en liten hund! Åh kommer sakna så många…

Henry följer efter en hela tiden och vill bli klappad! Så konstigt med en så stor rovfågel som är så kelig

Vi fick våra certifikat idag också och jag heter Marlin på mitt…. Vet inte om jag vågar säga till. Japp, sån är jag. Har ju dock aldrig presenterat mig som Marlin även om folk ofta kallar mig det ändå och i min ansökan (och pass som de har skrivit av) så står det ju Malin så det borde ju bli rätt.

En rovfågel som var mager och inte kunde flyga i Matopos som vi tog hit för nån vecka sen släpptes ut idag! Eller den släpptes ut i en annan stor fågelbur med hål i taket så att den skulle kunna flyga ut. Först flög den och satte sig på en gren sen tog den sats och flög ut i friheten! Det är så speciellt med fåglar som släpps ut för det synd verkligen att de är fria när de flyger iväg! Så fint.

Känns lite overkligt att vi åker imorgon! Shiiit. Men tydligen regnar det på Zanzibar..! Åh nu vill vi ju ha solsemester och bara slappa! Inte behöva sitta inne och gömma sig för regnet. Vi har ju stora planer på att bli bruna som pepparkakor till jul!

Det har regnat lite idag och nu är det igång igen BIG TIME! Det åskar också. Synd, för jag ville sitta ute och äta middag ikväll! Märker även nu att vårt tak läcker så det regnar för närvarande in i min säng….

Sötaste Lala! Han jobbar med rovdjuren och är världens trevligaste och gulligaste! Alltid glad och pratar fast alla som jobbar här är supergoa och trevliga!

Rovdjuren posade extra fint dagen till ära!

Sista jobbdagen! Först babies för sista gången. Sen skulle jag och Sandra åka till stan och handla målarfärg till skolan. Men först skulle vi tydligen ”fetch chickens” och jag var inte säker på om det var döda eller levande det var tal om. Det visade sig att det var levande och vi skulle bära dem för hand till bilen. Åh herregud vilket kaos det var. Fyra hundar varav en stor som ett lejon som skällde och sprang och hoppade på en och alla höns som kacklade och flaxade och skrek. Jag fick se djurhantering som jag absolut inte gillar – lyfta hönsen i stjärtfjädrarna och i benen och slå hundar! Vad ska man säga/göra?! När jag fick en höna eller tupp och skulle bära så sa jag att jag inte visste hur jag skulle hålla för jag vill inte skada den. Det var väl allt jag sa.. Men jag tycker fåglar känns så ömtåliga och att vingarna kan brytas så lätt och hela kroppen liksom mosas! Jag var försiktig med mina höns iallafall och försökte lugna dom så gott det gick. Sandra har ju fobi för fåglar så för henne var det ju inte så kul och om jag hade varit tvungen att ta i fiskar (som är min stora fobi) vetefan om jag hade klarat det asså. Så eloge till Sharon för det! Som sagt, man tänjer ju på alla gränser man har här. Hur som helst köpte vi vår färg till slut och två penslar för 62 dollar så nu är det en dollar över men tror inte vi kommer nån vart med det. Och nu till det dumma: vi hann inte lämna färgen idag för eleverna slutade kl 13. Så vi får lägga över ansvaret i Nickys händer eller om vi ber svenska tjejerna att fixa det.

Efter lunch fortsatte vi arbetet i stora fågelburen och rensade ur forsen. Det började regna och åska också men inte så farligt. Jag och Lisa var in och myste med Henry, en jättegosig rovfågel! Ska hälsa på honom imorgon igen. Han har bara en vinge och följer efter en och vill att man ska klappa honom! Så söt.

Sen tog vi eget initiativ och började bygga en grotta till sköldpaddorna i deras nya inhägnad. Ska fortsätta imorgon även fast jag är ledig. Man är alltid ledig dagen innan man åker härifrån. Känns så konstigt att sista arbetsdagen är gjord! Nu har vi varit här i 6 veckor och på ett sätt har tiden bara flugit förbi men samtidigt så känns det som man varit här i en evighet. Man bor ju typ här nu och det här är ens vardag. Kommer sakna det men ska också bli skönt med semester! Kommer sova så läääänge på Zanzibar och äta så mycket pommes så det finns inte!

Jag är lite less på mig själv att man väntat in i det sista med typ allt – skicka kort, gå in till rovdjuren och Henry, skänka grejer till skolan osv.

Ikväll har vi matat lammen för sista gången! Och spelat kort med amerikanarna och dom är jätteroliga! De åker också härifrån på söndag, med samma flyg som oss, men de åker till Amsterdam och kommer fram ungefär samma tid som vi gör till Zanzibar… Vi har tre mellanlandningar och de två – och vi håller oss inom samma världsdel! Det kommer bli en jobbig resa… Så imorgon är det going away party för oss!

Nya tillskottet! En liiiten hare! Så jävla söt!

Shit imorgon är det vår sista jobbdag! Helt galet.

Vi började dagen med babies, de lätta. Sen var det dags för skitgörat rond 1. Rensa rutten frukt. Då pratar vi alltså rutten som i oätbara för människor som lindrigast till oidentifierbara, mögliga, ångande frukter. Men jag ska erkänna att jag är tacksam så länge det är frukt och inget kött! Även om rutten-frukt-lukt inte är så mysig heller. Men jag och Sandra höll inte på så länge eftersom vi skulle till skolan igen för prisutdelningen! Nu vet jag äntligen vad den heter också – Siphezini Primary school. Man behövde inte vara finklädd så vi tog på oss shorts och linne men sen insåg vi, något för sent, att vi var rätt underklädda (säger man så?). Men men. Det skulle börja kl 10 och på vägen dit så tog vi med några lärare i bilen också som var påväg dit. Men eftersom TIA (this is Africa) så började alltihop inte förrän typ kvart i 11, för prästen var sen. Jag hann iallafall få en liten kompis – en liten supergullig tjej som kom fram och kastade sig gråtande i min famn! Vet inte riktigt varför hon grät men hon slutade när vi hade kramats ett tag. Sen gick vi hand i hand till våra platser. Nicky, jag och Sharon (Sandra) var tydligen special guests för vi satt vid bordet där lärarna och rektorn satt. Barnen sjöng nationalsången och sjöng andra sånger och dansade traditionell dans och spelade trummor och grejer. Jättekul att se! Under tiden satt den lilla tjejen i mitt eller Sandras knä och vi kommunicerade så gott det gick 😉 Sen kom en annan tjej och skulle hämta henne men hon vägrade och slog till den andra tjejen..! Så hon fick sitta kvar med mig tills mamman (?) kom men hon ville inte gå därifrån men till slut fick hon ge med sig. Så söt. Nicky sa att det var rätt ovanligt att mörka barn tyr sig till makiwas (vita) och att de ofta brukar vara rädda för en. Hur som helst så kunde vi tyvärr inte stanna tills själva prisutdelningen, vi hann se de första eleverna få utmärkelser och hur deras föräldrar jublade! Jag hade hoppats på att få se barnen när de fick priserna som vi (eller ni!) sponsrat med och alla andra saker som alla skulle få. Men om allt går som det ska nu då så ska vi försöka hinna köpa målarfärg imorgon och ge också. Hoppas också på att få våra teckningar då!

Sen åkte vi hem för lunch och somnade efteråt. Vi är helt sopslut efter tre nätter i rad med nattmatningar. Shit alltså. Men inatt är vi lediga wohooo!!! Ska bli konstigt att få sova en hel natt igen. Älskar den här sängen faktiskt!

Efter lunch var det dags för skitgöra rond 2. Och det gör verkligen skäl för namnet…. Vi skulle fortsätta tömma ankdammen och nu var allt vatten borta och bara lera och sörja kvar att skyffla ur. Bara det att det inte var lera utan ankskit sedan 6 år tillbaka. Alltså det är bara att släppa på alla gränser man någonsin haft här. Jag satte ändå på mig handskar och påsar (med hål i…) på fötterna och hoppade i. Så jag var täckt med bajs från knäna och neråt hela eftermiddagen typ. Lukten var inte så trevlig heller skall tilläggas. Men återigen, jag vadar gärna i bajs och gräver i rutten frukt så länge jag slipper göra detsamma med kadaver! Tänk att jag klarat mig i snart 6 veckor utan att behöva röra i kött! Det såg tufft ut i början… Skulle fortfarande inte vilja göra det även om jag blivit mer härdad än någonsin. Det närmsta jag kommit är att lyfta blodiga kyckling filéer med en gaffel.

Är tyvärr inte ett dugg brun, bara brun av fågelbajs

På kvällen åt vi middag ute och nu är alla volontärer tillbaka igen så det var trevligt. Sen spelade vi kort med svenskarna.

En fråga till alla som har får, eller vet nån som har (farmor och farfar): brukar man ”kapa” svansen på lammen när de är små i Sverige? Här sätter man en gummiring jättetight om svansen så den till slut trillar av så svansen blir kort eller knappt finns kvar alls. För att fåren ska växa bättre och slippa infektioner osv, men jag har aldrig sett det i Sverige? Gör man det hemma också? Nu har vår lilla Kane tappat sin svans men inte smärtfritt för det är ett öppet blodigt sår nu! Verkar inte vara så skonsamt iallafall…. :/

Natten var väldigt jobbig med osammanhängande sömn. Först mata lamm kl 22, sen 03 och 06. Och vid kl 22 och 03 såg vi tre (eller fyra) ormar! Sen vi (inte vi två personligen) flyttade på en orm här om kvällen verkar den ha kommit tillbaka med hela släkten..! Fett drygt. Jag är egentligen inte så rädd så länge de inte gör nåt, jag är mer rädd för paddorna isåfall som är skitstora och hoppar överallt utan att se sig för! Usch.

Vi har börjat tömma ur dammarna i stora fågelburen nu och det gör vi genom att fylla hinkar/lådor med vatten och hälla ut. Jag vill inte veta hur många liter det rör sig om men det har tagit hela förmiddagen att tömma typ halva LILLA dammen. Och vattnet är alldeles grönt/brunt. Har lera över hela benen.

Vi har även flyttat på sköldpaddorna därifrån! Tror alla blev förvånade över hur många det var. Det är två giganter på typ 50-60 år som väger hur mycket som helst! Nu är de iallafall i en större och mer lämplig inhägnad. Vi ska sätta in vatten där med och bygga nån grotta. Hoppas jag hinner vara med på det!

Hur många sköldpaddor ser ni?

På animal time idag var jag och Sandra in till Prince! Också ett kattdjur så jag blev allergisk mot honom med… Men han var jättegosig! Och dreglade på en 😉 Jättefin är han! Men kan ni förstå att jag kelar med vilda kattdjur här när jag inte ens vågar ta i en tamkatt hemma?! Håller jag kanske på att övervinna min rädsla för katter?

När vi kom tillbaka till dammen efter lunch så hade vattennivån ökat! Pga att nåt rör från en annan damm ”läckte” in där. Så typ allt arbete var förgäves och vi tog en pump sen så det gick lite snabbare. Sen knipsade vi av grenar som växt igenom nät-taket.

Vi har döpt fågelungarna – Heidi och Jesus. Heidi för att volontären som var här hette Heidi och hon älskade dom och var verkligen deras mamma! Tyvärr har fågelungen Heidi dött idag Jesus heter Jesus för att han var väldigt nära döden igår men ”återuppstod”. Så idag trodde vi att det var Jesus som hade dött men sen möttes vi av ”Jesus is alive!” och då var det den andra som vi trodde var frisk som hade dött.

Update: Nu har även Jesus lämnat oss!

Nu är det dags för tävling nr 2! Nu är det en mer faktabaserad tävling. Jag vet inte om det är jättelätt eller svårt men frågan är: vad är det här för djur?

Rätt svar vinner en handgjord nyckelring från Victoria Falls! Om flera svarar rätt så lottar jag ut priset bland de som svarat rätt. Endast ett svar per person. Tävlingen pågår i typ en vecka, vinnaren utses därmed på Zanzibar 😉

Lycka till!
Ps. Varken jag eller Sandra visste vad detta var först….

Min dag började redan kl 01 då det var dags för lammatning. Det var lite dramatiskt då Sandra såg en orm som hon höll på kliva på så hon hoppade till och började springa åt andra hållet (typ över mig) och jag höll i nappflaskan i en burk med hetvatten så den fick hon delvis över sig… Börjar bli lite less på dessa ormar asså. Och paddor. Ödlorna och spindlarna bekommer mig inte längre. Men malarna gör och andra flygande äckliga kryp.

Sen vaknade vi på riktigt på morgonen vid 07:15 som vanligt och Sandra var den första att utdela en grattiskram! Den andra kom från Kevin. Och det var även dagens skörd av kramar. Eller nej Kane gav mig en kram och puss också, mitt favoritlamm! De värmländska tjejerna sa att de helt hade glömt bort att köpa nåt till mig när vi handlade igår så de skulle bjuda på middag i Kapstaden eller nåt, så söta! Vi är nämligen där samtidigt! Världen är bra liten ibland! Plus att Emmas syster bor i Ockelbo och de känner Sandras kompis från Strömsbro som pluggat i Sunne där de bor.

På morgonen gjorde vi babies, bland annat guinea fowls som äter maskar, sååååå äckligt! Dock tar jag inte i dem med händerna. Men det äckligaste av allt var när kycklingen bajsade och det krälade massa maskar däri – som de sedan åt upp!! Sen hjälptes fantastic four (se bild) åt med att fånga gräshoppor. Sen skulle de åka till Matopos och campa vilket var tråkigt eftersom vi annars skulle ha firat min födelsedag ikväll! Så de blir borta två nätter nu. Men jag måste ändå säga att det varit en bra födelsedag för ingen har klagat eller tjatat på mig! Wohooo! Plus att jag fick min fantastiska halloumi och champinjoner till middag (plus tårta efter!) så jag åt tills jag nästan sprack. Så jag är helt klart nöjd med dagen! Och då har jag inte ens berättat om dagens höjdpunkt: när vi överlämnade grejerna till skolan!

Vid 10 åkte vi till den lokala skolan och blev välkomnade av hoppande och skrikande och sjungande barn. De visste att vi skulle komma idag så kanske var det därför de var så glada Nicky skötte snacket med rektorn och vi lastade ur allt ur bilen och vi blev omringade av barn och lärare. Barnen är väldigt nyfikna på oss makiwas (vita) och trodde jag och Sandra var tvillingar! Och de vet inte vad Europa och Sverige är så man borde verkligen ta med en karta så man kan visa. Även bilder på snön men så långt tänker man ju inte. Hur som helst så samlade rektorn ihop några av barnen och lärarna som fick ställa upp på bild med våra saker. Tyvärr var vi inte med när barnen fick sina saker utan det gör lärarna sen. Men lärarna blev väldigt glada iallafall för sina tavelkritor och sudd och framförallt för nätet! De var väldigt tacksamma. De berättade att försökte samla in pengar till målarfärg så barnen kan måla figurer och mönster på husväggen utanför bildsalen men att de nu hade slut på färg. Så eventuellt ska vi använda de resterande 63$ till färg! Vi blev även inbjudna till deras prisutdelning på torsdag då de ”bästa” eleverna får priser och tydligen ska vi även säga nåt då?! Eh hjälp…. Men det ska bli jättekul! De skulle också be barnen rita en varsin teckning till oss så det hoppas jag också på Tyvärr får inte alla klasser priser utan bara de i 7:an, så de priser vi köpte till de andra klasserna får då användas av alla barn i de klasserna istället. Det kommer komma till användning iallafall! De ville också att vi skulle stanna på lunch på torsdag men Nicky sa att vi inte skulle hinna då vi håller på med två stora projekt på Chipangali nu (stora fågelburen och hyenorna) men att vi gärna kommer och medverkar på prisutdelningen. Så ännu en sak jag ser fram emot!

Jobbmässigt idag har jag och Sandra städat ur några utrymmen i stora fågelburen. Och vi har räddat fem sköldpaddor idag! Dock alla i dess egna bur men en höll på ramla i vattnet, en annan satt fastkilad bakom en sten med nacken helt uppböjd, två hade fastnat under en sten och en hade ramlat i vattnet och försökte ta sig upp. Ja, en ny inhägnad är påväg! Konstigt att inte vi sett det här tidigare, liksom allt detta under en och samma dag?! Men å andra sidan känner de kanske på sig att nåt är på gång när folk håller på springer där hela tiden, då den buren sitter ihop med stora fågelburen som vi håller på med nu. Huvudsaken är att de klarade sig och att de nu förhoppningsvis kommer få flytta! Vilket jag har tänkt på några veckor nu, att den bur de är i nu inte är så passande för dem.

Vi fick nyss reda på att vi ska mata lamm kl 22, 01, 04, 06 och 08. För vi är 4 volontärer kort nu och andra stugan fick fågelungar nu över natten då en av dem höll på dö tidigare idag. Jippiiiii hejdå sömn och hejdå livet typ.

En skadad igelkott med jättesvullet ben har försvunnit idag! Jättekonstigt då vi har den i nursery i ett akvarium med hö så den kan omöjligt ha klättrat ut..! Men ingen vet var den har tagit vägen?! Så himla konstigt. Hoppas den hittas för det där benet är inte bra :/

Avslutningsvis vill jag tacka alla som uppvaktat mig idag! Kollade lite snabbt på facebook tidigare och det värmer verkligen att så många bryr sig och grattar! Tusen tack och massa varma kramar från mig! ❤️

Sandra kom med paket nu oxå! Jättefina, äkta Zimbabwiska örhängen som jag själv tittat på!

Middag!

Förra året var jag i Kina på min födelsedag och matade pandor och spelade Mah Jong. Året innan det var jag i Egypten och snorklade i kristallklart vatten och trotsade min fiskfobi! 19årsdagen firades på Rangersmatch i New York och middag på Hard Rock café. När jag fyllde 15 var jag i Rom med familjen och kusinerna och nu är jag här i Afrika bland lejonen och alla andra djur! Får se vad som händer nästa år