Idag finns inte så mycket att säga. Vi har varit på stranden och kommit på en ny taktik när massajerna kommer: spela död. Eller ja, sova och inte svara. Det är så drygt för de börjar med typ vill du ha ett halsband? Nej tack. Vill du åka på snorkeltur? Nej tack. Jag har en restaurang där borta… Nej tack. Jag har massage också. Nej tack. Men vill du ha en hennatatuering då? Nej tack!

Imorgon blir vi upphämtade för delfintur!!!! Vet inte om jag kommer våga hoppa i men det om vi väl ser delfiner och får möjlighet att hoppa i vattnet så måste jag ju. Simma med vilda delfiner står ju med på min bucket list! Då får jag lägga fiskfobin åt sidan.

Idag var det back to the beach efter vilodagen igår. Min baksida är fortfarande illröd och den har några vilodagar till på schemat innan den är back on track.

När vi gick ner på stranden efter frukost så var vattnet jättelågt! Har ingen koll på vad det beror på det där. Hur som helst så skulle vi leta på en plats utan så mycket stenar och alger. Och eftersom vattnet var så lågt så gick vi ut på en sandbank och fotade lite. Dock kom vattnet tillbaka snabbare än vi trodde så väskorna stod i vatten när vi var klara! Som tur var var hade jag bara vattenkameran i väskan och inte den vanliga..! Men det blev lite tungt med en dyngsur handduk och kläder… Det är så tyst och lugnt här så vi lyssnade på tystnaden 😉 den enda man hörde var vattnet, inte vågor utan tidvattnet. !

Så dagen har bestått av solning (med försiktighet!) och badning och att försöka bli av med beach boys och massajer som vi kallar dom som kommer och drygar med en. HAPANA ASANTE! Det betyder nej tack.

modereportage på stranden

Vi åt lunch på ett superfint hotell (Kisiwa – googla!) och vi fattar inte vart alla folk är?! Det är tomt var man än äter! Och det ska ju ändå vara högsäsong nu. Hur som helst så fick vi inte bada i den folktomma poolen trots att vi åt där så vi dök ner i sanden på stranden igen.

Varsågod Ving eller Fritidsresor eller Apollo – här är ert nästa hotell!

På kvällen hade vi bokat in oss på en BBQ-buffé på ett ställe i närheten med levande musik! Det var ett jättemysigt backpacker ställe med sandgolv och skön musik. Här regerar reggae! Maten var också god, första gången jag blir mätt på buffé! I vanliga fall brukar jag gå och plocka en massa olika sallader i brist på ordentlig veg mat men nu åt jag pommes, bönor i kokos-sås, grönsaker i currysås, dumplings och deras specialité-bröd. Kan konstatera att inhemsk Tanzanisk mat är tusen gånger bättre än Zimbabwisk! Eller det enda jag åt där som var lokalt var satza som var majsmoset, bara en massa klet. Här är det mycket såser med kokosmjölk och grönsaker och bönor. I like! Det var sån här mat jag förväntade mig av Zimbabwe också, för det känns så afrikansk med grytor med exotisk smak som kokos och curry och grejer. Dock gillar jag inte curry men det går i ändå. Vi drack nån drink också sen gick vi hem i sällskap av en av killarna som jobbar här. De är väldigt måna om en här och tar hand om en så det känns bra. Alla är så trevliga och snälla!

Förmiddagen spenderades i skuggan under en palm eftersom vi är totalt sönderbrända. Här är utsikten:

Det var som att sova på en kokplatta inatt för det gör verkligen ont ÖVERALLT. Hela baksidan är röd, det enda är väl typ sidorna som fortfarande är vita. Ovansidan av armarna är också okej men annars är väl resten rödlistat i solen så att säga. Så idag åkte vi in till Stone Town vid lunchtid för att vila från solen. Det är så väldigt fattigt här! Det syns överallt. Vi sa att Zimbabwe och Bulawayo framstår som ”rikt” i jämförelse. Det är på norra ön det är mest turistigt så där kanske folk inte är lika fattiga. Vi bor på östsidan (Paje/Jambiani beach) och Stone Town är på väst.

Hur som helst var vi tvungna att äta på en gång i Stone Town och vi tog första stället vi hittade och det blev pizza! Det är så fruktansvärt varmt här så svetten rinner hela tiden. Det kom lite regn på lunchen också men det var bara skönt. Sen började vår shopping! Åh hatar att pruta och vi hade läst att 50-70% av priset är rimligt att gå ner i början. Och jag ville ha en väska som jag även sett i Zimbabwe och ett par byxor och för det betalade jag 137kr. Det är så svårt när man kommit så att det skiljer typ 5000 shilling (ca 20kr) på deras pris och mitt pris och de säger ”come on, it’s nothing for you but a lot for me” för det är ju sant! Då ger jag mig för det är ju inga pengar för mig men det är ju en grej att pruta också och det är tydligen oförskämt om man inte gör det. Men hade gärna klarat mig utan den delen! Känner mig så dum på alla möjliga vis plus att jag är världens mes. Det gick bättre i Vic Falls 😉 Här är försäljarna ganska dryga och på också och det går absolut inte att bara titta utan att de ska svansa efter och tjata. Hallåååå kan man bara få titta?! Det blev lite shopping iallafall och jag är nöjd med mina köp! Det finns så himla mycket fint jag skulle vilja ha men man orkar inte ens kolla när de är så dryga plus att man måste ta sig igenom prutdelen också.

Vi skulle möta vår chaufför kl 18 på Africa House där man kunde kolla på solnedgången och dit hittade vi ju inte så vi frågade en kille på gatan. Han följde med oss dit och vi var tidiga så han visade oss även runt lite i stan. Han hette Suleiman eller Solomon och kallades för Bushman 😉 Såhär ser han ut:<

Det blir inte mer afrika än så! Han blev lite kär i Sandra och vill att vi ska komma tillbaka. Han var väldigt trevlig och snäll men såklart blir man misstänksam. Men han kan ju vara en snäll kille utan anledning. Vi kollade iallafall på solnedgången och det var väldigt fint! Vi bor tyvärr på ”fel” sida så solen går inte ner över vattnet här.

Vår chaufför kom också på utsatt tid (!!) och så åkte vi hem och åt på grannhotellet. På vägen hem i bilen var det kolsvart och inga lampor längs vägen och folk går och cyklar efter vägen och dom syns inte! Och vägarna är så smala också.

På vägen till stan såg vi de speciella Columbus-aporna som är en röd apa som bara finns i vilt tillstånd på Zanzibar. De har även stegar i luften mellan träden ovanför vägen så att de kan passera utan att bli påkörda! Så gulligt. Det är ju ett naturreservat här i närheten som vi kanske ska till. Vi måste även på delfinsafari! Men det där är lite klurigt för man vill ju inte störa delfinerna utan att det ska vara på deras villkor. Och det är svårt att veta vilka som är seriösa och inte. Vi ska även till Prison Island nån dag där det ska vara jättefint och finnas jättesköldpaddor! Pemba island ska också vara jättefint med orörda paradisstränder så dit måste vi med. Men svårt att göra allt detta när man är helstekt av solen! Hoppas att det är bättre imorgon.

Angående fattigdomen här så verkar de flesta man ser vara ganska ”jämnfattiga” och Suleiman sa också att här hjälper man varandra om det är nån som är hemlös. Då bjuds den ofta in till nån annans hem. Det är verkligen en helt annan mentalitet här! I Sverige ser ju folk ner på hemlösa men här hjälper man till och ser sina medmänniskor. Det finns såååå mycket man skulle kunna göra för andra! Bara en sån sak som att dela ut reflexer till folk här skulle nog hjälpa för man ser verkligen inte de som går i mörkret på vägarna.

Vi sa att det känns som att man är med i nåt reseprogram, typ När & fjärran eller nåt! Särskilt när vi gick på den lokala marknaden som var proppfull med folk och stånd. Då hade man kunnat göra en insamling innan programmet och så fick folk se sen på TV det man gjorde för alla insamlade pengar. Som sagt, det finns mycket man kan göra för världen.

Dagens lärdom: det hjälper inte att du varit 6 veckor i Zimbabwe – du kommer se ut som en kräfta ändå om du har spf 15 när du kommer till Zanzibar.

Shiiiit vad brända vi är!!! Gör ont nu när jag sitter. Man trodde ju ändå att man kanske hade vant sig lite med solen i Zimbabwe för den sista tiden smörjde jag mig inte ens och brände mig inte. Jag var ju kritvit när vi lämnade Zim! Nu är jag röd/vitrandig. Usch vilka rookies vi är alltså. Men det har aldrig hänt förr att jag bränt mig så mycket och på så många ställen första dagen! Brukar alltid vara väldigt noga att smörja mig men här var man lite väl optimistisk. Har nu inhandlat spf 30 och 20 och after sun. Ikväll blir det kylbalsam all over!! Klagade tidigare idag på att jag är så vit och att folk kommer kliva på mig på stranden men då fick jag så jag teg – med besked!

Vi sov gott iallafall i vår king size bed! Åt pizza till middag igår och idag blev det pommes och club sandwich. Till frukost blev vi serverade ägg, frukt och nåt bröd på vår terass!

Solen sken idag och det har varit riktigt varmt! Stranden precis utanför är inte så badvänlig då det är massa stenar och alger och äckel. Så vi gick en bra bit bortåt och hittade ett bättre ställe. Men vattnet är SÅ varmt! Det svalkar inte ens. När man är ovanför vattnet så fläktar det lite och när man doppar sig igen så nästan bränner det. Helt sjukt! Vi är nästan ensamma här också och det är verkligen Robinson-känsla! Men fattar inte var alla turister är?! Det är många dryga försäljare på stranden som aldrig ger sig vilket är lite jobbigt. Alla säger jambo hakuna matata hela tiden.

Vi har haft lite problem med pengar eftersom vi inte har den lokala valutan shilling utan bara USD. Min valutakonverterare på mobilen funkar inte utan internet heller så vi vet inte så bra vad saker kostar. Igår kostade middagen 32 000 shilling. Man får sämre rate om man betalar med dollar också så vi måste försöka hitta en bankomat där det är säkert att ta ut pengar.

I Zimbabwe var vi tvungna att se upp för ormar, paddor och ödlor när man gick i mörkret och här får man se upp för krabbor! Vissa är skitstora! Usch. Vi såg en vild bush baby här utanför igår! Mycket större än den lilla på Chipangali

Nu sitter vi och väntar på mat – eggplant i kokos-sås och pommes!

Kossor på stranden

Zimbabwe – Sydafrika – Kenya – Tanzania. Inte dåligt!

Efter massa strul på flygplatsen i Kenya med visum och grejer är vi nu äntligen framme på Zanzibar! Vi fick betala för ett visum i Kenya trots att vi bara skulle mellanlanda så där lurade dom nog oss. Vi sa klart och tydligt att det bara var transit och hade skrivit det i ansökan också.

Såg en städerska som låg och sov på golvet på toaletten på en bit kartong… 05 på morgonen. Usch. Oj vad glad man ska vara att man bor i Sverige! Verkligen. Jag somnade nästan sittandes också och la mig till slut på golvet i vänthallen och sov en sväng.

Lite exempel på vad folk tjänar i Zimbabwe (Bulawayo) och vad saker kostar. En tjej jag pratade med som jobbade på Pizza Inn tjänade 300 dollar i månaden och det räckte precis för att försörja hennes familj med två barn. Alltså endast mat och boende, inget mer utöver det. Och hon var jättetrevlig och glad! Sen sa en av de svenska tjejerna att en polis tjänar ca 200 dollar per månad och polischefen 450. Det är väldigt korrupt med polisen också. Nicky brukar ge dem flaskor med kallt dricksvatten när hon passerar och då slipper man böter, om man skulle fått det. Ett cigarettpaket kostar ca 80 cent vilket är sjukt!! Ändå har jag inte sett så många rökare som man brukar göra utomlands. Bensin ligger på ungefär 1.50$ per liter vilket är mycket med tanke på vad man tjänar i Zimbabwe. Och att ens ha en bil är ju lyx. De flesta ser man gåendes efter den oändligt långa vägen genom Bulawayo. Många vill ha lift också. Hörde nåt om att lokalbussen in till Bulawayo kostar 5 dollar och dom bussarna är små och oftast proppfulla. Föräldrar får betala skolavgift för barn som går i skolan men där ingår varken böcker, pennor eller skoluniform. Vet inte vad skolavgiften är tyvärr.

När vi flög in över Zanzibar så såg det nästan ut som Sverige – grått och regnigt! Trots att det är torrperiod här så har jag sällan sett så mycket vatten på gatorna och vägarna – och då har jag ändå varit i Zimbabwe under deras regnperiod! Hoppas verkligen solen tittar fram så vi kan ligga på stranden! Första intrycket av Zanzibar var att det är väldigt fattigt. Vägarna var översvämmade på vissa ställen pga regnet. Jag trodde det skulle vara väldigt turistigt här med massa affärer och hotell och så men det är rätt så dött och vi bor typ i bushen.

Välkommen till Zanzibar!

Vi har både toalett och dusch på rummet men inget internet. Då får vi gå till grannhotellet, lite drygt. Det är väldigt öde här och inte så mycket folk så det känns lite som Robinson 😉 Sanden är kritvit och känns som mjöl och vi har utsikt över stranden från vår säng typ. Vi kommer serveras frukost på vår terass imorgon också! Lyx!

Vi åt lunch på grannhotellet, jag åt pommes och swahili-grönsaker i kokosmjölk – älskar kokosmjölk! Så det var jättegott, tyvärr lite liten portion för jag var vrålhungrig och vi fick vänta typ en timme på maten. Man går barfota överallt också för sanden är som mjöl, jättemjukt och skönt att gå på! Väldigt chill är det här. På vägen hit i bilen lyssnade vi på reagge och vår chaufför var en rastaman. Han sa hakuna matata hela tiden, som betyder typ ta det lugnt. Och här är det verkligen hakuna matata! Alla pratar swahili och vi kan redan hej (jambo) och varsågod/välkommen (karibu) 😉 Och ägaren här har bott i Sverige och kan svenska! Har dock inte hört honom prata svenska men han är jättetrevlig och hälsade oss välkomna nu ikväll. Alla är väldigt pratsamma och trevliga!

Kan detta vara Kilimanjaro tro?

03:45
Kul kul nu sitter vi här på Nairobi flygplats och planet går om 4 timmar! Inte så att man är trött eller så.

Strömmen försvann vid 18-tiden i lördags och regnet öste ner hela kvällen. Jag och Sandra chansade på att vi skulle äta middag nere vid huset då eftersom de har en generator så det finns ström där. Det visade sig vara fel så vi blev dyblöta i onödan och fick gå tillbaka upp till campet. Där var det kolsvart så vi fick sitta med mobilerna och ficklamporna och lysa på maten. Till middag var det pannkakor och det var tyvärr inte så roligt som det låter. För de var stenhårda och omöjliga att skära i. Synd att ”den sista måltiden” inte blev en så rolig upplevelse. Det är svårt att vara glad när fötterna badar i skorna och byxorna genomblöta. Efteråt var det iallafall ”avskedsfest” för oss och amerikanarna. I mörkret. Vi var inte i partyrummet som vi brukar utan satt i camp kitchen med våra lampor och chips. Det var rätt mysigt ändå och vi spelade ölspel och lärde de andra lite svenska. Vissa gick och la sig tidigt eftersom det inte var så viktiga personer som skulle åka (vi) men därefter blev det bara ännu mer trevligt! Vi bestämde oss för att ta en night walk för att se giant rat som är i en bur bredvid aporna men som typ ingen har sett då den bara är aktiv på natten. Jag har aldrig fattar vad det varit för djur där men det var tydligen en jätteråtta. Och det är exakt som det låter – en skitstor råtta! Den var lika stor som en stor kanin typ. Men bra att jag nu slipper undra vad det var för djur där..! Vi hälsade även på lejonen och leoparderna. Sen var det riktigt skönt att lägga sig i en varm säng!

Idag åt vi frukost ute under tak för man ser inget inomhus när det inte finns nån ström. Sen gick vi och sa hejdå till alla djuren. Konstig känsla! Sorgligt att lämna allihop men grymt skönt att få sova ut och softa hela dagarna på Zanzibar! Vi sa hejdå till några av de anställda med och vi fick återigen beröm av ansvarig för Diana Center för vårt arbete med kaninburarna. Han var väldigt tacksam för det, så roligt att det man gör uppskattas! Åh alla är så söta och goa!

Vi hade även lite saker som vi lämnade kvar, skor bland annat. Så jag hade skrivit en lapp och sa att den som vill får ta dem och om ingen vill ha dem så ge dem till Talana så kan nån annan volontär i framtiden använda dem. Andra volontärer har också lämnar kläder och skor och vi fick byxor därifrån när vi skulle släcka eld och hämta taggbuskar för vi ville inte bränna upp och förstöra våra egna. Iallafall så såg en av hembiträdena lappen när Sandra var där så hon sa att hon kunde ta dem och hon blev jätteförvånad men jätteglad! Så Sandra lämnade även sina skor till henne och hon blev så himla glad och tackade oss så mycket och kramade oss! Blev tårögd. Det där är väl skor hon aldrig skulle ha råd att köpa annars. Åh vad glad man blir av att göra andra glada!

Jag hade bett om att få se bilder från camera traps också och skulle få göra det innan vi åkte men när vi kom ner till huset hade dom åkt därifrån?! Synd, för jag hade gärna velat se hur det ser ut. Känns lite respektlöst att säga till mig att komma ner tidigare till huset för att jag ska få se sen så har dom bara skitit i det och åkt iväg.

Vi sa hejdå till alla sen iallafall och det blev lite gråtfest. Kan inte se andra gråta! Då börjar jag automatiskt. Tråkigt att lämna Emma och Lisa. Amerikanarna åkte med samma plan som oss så vi sa hejdå till dem i Johannesburg efter att vi ätit lunch. Dom hoppas jag också att vi träffar igen!

I Johannesburg shoppade vi massa souvenirer på en jätterolig butik! Nästan bara handgjorda grejer av projekt som stödjer lokalbefolkningen på olika platser i Afrika och som även ser till att handikappade får en sysselsättning. Hade velat ha en extra ryggsäck för den butiken, ville ha typ allt! Älskar alla afrikanska mönster och färger. Köpte bland annat ett rhino-armband som stödjer bevarandet av noshörningar. När man köper souvenirer och i synnerhet här i Afrika får man se upp vad det är för material man köper så det inte är elfenben eller noshörninghorn eller nåt annat djur som är utrotningshotat.

Flygplatsen i Johannesburg är julpyntad med ljusslingor i taket och julgranar! Älskar jul! Men har fortfarande inte nån julkänsla… Brukar ju börja lyssna på julmusik den här tiden hemma annars men känns fel på en strand på Zanzibar liksom 😉

Min utsikt från sovplatsen på golvet i Kenya: