Bästa frukosten!

Idag har vi stekt på som vanligt och upptäckt att det var stora krabbor i poolen! Men dom fick massajen rädda.

Tidvattnet är annorlunda igen nu för på morgonen är det högt och blir lägre under dagen men på kvällen kommer det tillbaka. Så idag hade vi fotosession på stranden 😉

Lyxade med cola i poolen!

En liten tillbakablick till lejonen på Chipangali:

Såhär oskyldig kan Dash se ut när han äter en kyckling:

Inte den blicken man är van med från lejonen!

Här har Nkulu hittat nåt intressant från sin utkiksplats i trädet:

Inget spännande som hänt idag, förutom att vi bytt ut partylåtarna till julmusik! Så nu lyssnar vi på julmusik till den här utsikten:

Så vi solar på och chillar vid poolen! Imorgon är sista pressdagen!!!! Stress.

Ikväll blev det strömlöst på hotellet och även vattnet påverkas av det. Så vi gick ut och åt utan att duscha för vad ska man göra? Så nu sitter vi här med torkat svett och lortigt pool-hår på vanliga after-dinner stället med wifi

Letade även på snäckor idag på stranden! Finns hur många fina som helst.

Shiiit imorgon är sista dagen här!!!! Galet vad snabbt det går. Sen väntar Kapstaden på oss med allt vad det innebär – berg, pingviner, safari och förhoppningsvis Project Playground!

Vår skjuts var sen imorse (vem är förvånad? TIA!) men det var hakuna matata och vi hann med båten ändå. Och vi fick även biljetter utan problem och inte tusan var båten full eller! Det är alltid kaos i hamnerna tydligen och även här. Proppat med folk och där ska man tränga sig fram bland allt och alla. Men båten åkte inte förrän 8 ändå så det var ju lugnt…

En av alla trevliga saker med att vara på semester är att mina naglar växer som ogräs! Dom är jättefina utan att jag behöver göra nåt. Men nåt som inte är så trevligt är att även finnarna i ansiktet växer som ogräs… Det började när jag köpte spf 30 här… Har nog aldrig varit så finnig som nu. Ska köra med 15 resten av tiden för min 20 är för fet.

Nu har vi inte haft smink på över en månad! Under resan har vi sminkat oss endast en gång och det var i Victoria Falls andra helgen i Zimbabwe. Så här är vi natural beauties 😉 Minn hår verkar ha växt också men det mår nog inte så bra av saltvattnet och värmen… Som kompensation har jag inte fixat eller plattat det heller sen Vic Falls. Det var en liten skönhetsuppdatering i brist på annat 😉

Iallafall, vårt rum på Pemba Island hade AC!!!! Ja det är förvånande för inget annat rum på de ställen vi varit på på den här resan har haft det. Bara fläkt. Och det blir ju extra roligt när strömavbrott är ett vanligt inslag i Afrika…. Här vi bor nu på Kilima Kidogo är nog varmast. Det slår liksom emot en när man kommer in i rummet. Det var tvärtom nu på Pemba – det blev KALLT när vi gick in på rummet! Om jag ska utvärdera alla sängar så vinner nog säng nummer två på Chipangali, alltså den i ”lyxstugan” med toalett. Den var riktigt gosig! Och man kunde breda ut sig. Och OM det var kallt kunde man ta tjocka filten så blev det varmt igen. TV har vi aldrig haft, förutom på Pemba. Där funkade en kanal med nyheter på swahili. När vi väl haft lyx med badrum på rummet (stuga 2 på Chipangali, Domokuchu, här och Pemba) så är det antingen ingen dörr till toan utan helt öppet med bara en vägg som skiljer eller om det väl finns dörr så funkar inte lampan därinne så man får ha dörren öppen likförbannat 😉 Men där var faktiskt Domokuchu felfritt – det var ett stort badrum med dörr och lampa! Jag kommer nog kunna bo var som helst efter det här för nu är man van att bo utan AC, toalett, wifi och TV!

Ikväll var vi på barbeque igen fast oanmälda, oops..! Men vi fick äta ändå! Och träffade en tjej från Danmark

God Pina colada!

Utsikt idag under min palm:

Oj vilken kaosartad dag! Allt hakuna matata och inga bekymmer var som bortblåst idag. Det började med att vi försov oss en timme. Vi skulle gå upp kvart i fem. Kvart i sex vaknar vi av att nån bankar på dörren. Heeeeeelt borta var jag och tänka vafan vill nån nu då?! Men då såg jag klockan och att vi inte märkt det dubbla alarmet eller hört att det ringt 5 gånger på Sandras telefon. Vi kom iväg runt 6 iallafall och det tar en timme till Stone Town och båten gick kl 7… Ni vill inte veta vilken bilresa det var på de smala vägarna med omkörningar hit och dit i alldeles för hög hastighet. Men på nåt sätt kom vi fram 20 min innan och trängde oss fram till båten. Den såg smockfull ut och vi tänkte ba jahapp, det var den första klassen det. Men som tur var fick vi våra platser ändå i första klass där det var typ 7 till. Det var dock inte så härligt som det låter för de visade en imam på TV som skrek i minst en timme om islam och Allah och jag mådde så illa och mådde så dåligt att jag trodde jag skulle dö. Vi hann ju inte äta frukost innan. Och havet guppade skapligt också… Men det var en betryggande tanke att jag inte hade nåt att spy upp om det skulle vara så. Hur som helst så var resan ca 3 timmar lång och fruktansvärd.

Väl på kajen så stod faktiskt en kille och väntade på oss med en skylt med ”SANDRA” på. So far so good… Sen när vi skulle ut så fick vi nåt som ser ut som en pistol riktade på huvet (det låter värre än vad det var) som skulle mäta vår temperatur. Dom siktade många gånger på båda våra huvuden och först fattade vi ingenting. Men så sa dom att vi hade för hög (40 grader) temperatur och började fråga om vår hälsa osv, men anledning av ebola. Sure, vi är dom enda vita som går av båten… Kanske har sin naturliga förklaring att vi är vita och inte vana med den här extremt fuktiga värmen?!

Vi kom in på Pemba island iallafall och skulle köpa biljett till imorgon. Det var struligt för vi var först på fel ställe för den båten skulle ta 7 timmar. Då åkte vi till rätt ställe men då var de biljetterna slut. Så vi har fortfarande ingen biljett till imorgon så vi ska vara där extra tidigt imorgonbitti för att fixa biljett. Hur vet jag inte men det är väl hakuna matata antar jag?! Båten går 7 så det blir en tidig morgon igen. Förhoppningsvis utan stress…

Vi åkte vidare genom den gröna ön som den kallas och såg bananträd och andra fruktträd. Ville bara hoppa ur bilen och klättra upp och ta alla bananer för jag var så hungrig! Och svettig. Vi kom fram till stan iallafall där vi skulle kolla på hotell. Men vi ville ju inte bo i stan utan på stranden som vi hade bestämt med vår ”fixare”. Men då var tydligen den fina stranden på norr-sidan 5 mil från stan. Och med vårt tighta tidsschema skulle det bli svårt och så skulle inte chauffören kunna ta sig hem heller?! Då föreslog dom att vi skulle bo i stan och åka ut till en fin ö istället så vi fick se stränderna. Efter väldigt många samtal till vår fixare som hade sagt helt andra saker och även priser till oss så blev det att vi hamnade på ett hotell vid en ”not so much nice” beach och åkte ut till ön. Visst var den här stranden inte den finaste, särskilt inte när tidvattnet är lågt (fram till ca 15 här) men nu bor vi på seafront iallafall! Och det finns internet! Inte på rummet men det har man gett upp allt hopp om vid det här laget.

Vi började med att kasta i oss en varsin pizza innan vi åkte ut med en liten fiskebåt till ön som jag glömt vad den hette. Det var också guppigt men mer karusellkänsla så det var roligt! Det hade blivit molnigt också och det kom några regndroppar så då kände jag att livslusten rann ur litegrann. Liksom när vi äntligen kommit fram och kompromissat oss till en lösning så ska det börja regna?! Men ju längre ut på havet vi kom desto klarare och blåare blev det. Och till slut kom vi fram till paradiset:

Vår kille hade sagt att om vi ville kunde vi sova kvar på ön också trots att det inte fanns några hotell utan direkt på marken. Men då kände vi att nån måtta får det väl ändå vara på friluftslivet, campa i Matopos två nätter räcker 😉

Vi la oss och solade på en gång för vi hade redan gått miste om några soltimmar! Så vi fick vår paradisstrand till slut med sol och bad. Vattnet var som vanligt kristallklart och sanden kritvit och himlen blå.

När solen började gå ner så gick vi och kollade på en grotta en bit in i skogen.

Dit kommer tydligen folk för att offra getter och kor och ge bananer och andra sweets till spöken och i utbyte få deras önskan uppfylld. Det kan vara att få ett barn eller att ens ex ska vilja ha den tillbaka. Så vi sa ”okej så om vi dödar en get här så kommer vårt ex springande igenom skogen och vill ha oss tillbaka?” Och ja, det var tydligen sant. Denna logiken alltså… Haha! Vi sa iallafall att vi var bekymmerfria och inte behöver offra eller önska nåt.

Sen tog vi lite bilder och lärde ena killen väldigt användbara ord på svenska. Han var inte så mogen för att vara 26 år om man säger så, men tanke på vilka ord han ville veta…

Sen åkte vi hemåt igen och fick se solnedgången trots allt! Lika fint som alltid. Han tyckte vi skulle följa med ut och dansa till Pemba music vilket vi kände förr. Så vi skulle ses halv 8 vid vårt hotell så vi hann duscha innan men klockan blev kvart över åtta och vi var så hungriga så vi åt på hotellet istället. Och då kom han men var hög som ett hus så vi avböjde inbjudan till att ”shake your booty” till swahilimusik… Vi ska ju även upp tidigt imorgon.

Imorgon blir det spännande att se hur vi kommer hem. Anledningen till varför vi bara är här en natt är för att vi redan har betalat hotellet på Paje Beach, alltså det som vi bytte till igår. Och så går båtarna så sällan härifrån så därför måste vi åka tidigt.

Utsikten från terassen:

Tidsinställt

Har äntligen fått fart på statistiken här! Har inte haft en blekaste aning om hur många som är in här varje dag men nu har jag fått svar:

Ca 50 st! Många fler än jag trodde!

Såhär har det sett ut sen statistiken började fungera i början av oktober:

Tjoho!

Imorgon ska vi åka 5:30 från hotellet för att övernatta en natt på Pemba island! Så det blir nog dött på bloggen då vi inte vet vart vi ska bo men troligen finns inget internet iallafall. Bara vi får toalett så!

Min förkylning är bättre idag iallafall men jag har fått så fruktansvärt med finnar i ansiktet!! Jäkla solkräm…

Känns konstigt att det är JULAFTON om mindre än en månad! Och att jag kommer missa början av julkalendern! Vi började sjunga jullåtar idag och lyssnade även lite. Ska göra hela jullistan offline så man klarar sig på resan hem 😉 ÄLSKAR JUL!!!

Har inte så mycket mer att säga nu. Men det är jätteroligt att många kommenterar, så kul att komma in och läsa är dålig på att svara men det är jättesegt för mig när jag ska svara..! Men ni vet iallafall att jag ler och blir glad av allt ni skriver Kram på er!

Mysig bild från Chipangali!

Nu lämnar vi Domokuchu…

…och förflyttat oss 50 meter….

… Till sviten på Kilima Kidogo!

i

Tog vårt pick och pack imorse och gick medan svetten FORSADE till grannhotellet och checkade in här! Det är bara vi som bor här nu så vi har poolen för oss själva! Tydligen är det lågsäsong här nu trots allt. Och det märks. Fast bara på folktomheten, inte alla på vädret!

Vid 10 idag blev vi upphämtade för att åka till Prison Island. Man utgår från Stone town och dit tar det ca en timme med bil. Väl där tog vi ut pengar – 700 000 i 10 000-sedlar så det var en rejäl bunt… Sen skulle vi köpa båtbiljett till Pemba Island. Vi fick bara en enkel resa så returresa lär vi lösa på nåt vis, liksom hotell…

frulle på terassen!

Sen blev vi avsläppta vid båten och killen som skulle ta oss till Prison Island efter några missförstånd. Allt kändes väldigt oorganiserat och oklart men det var väl bara att hänga med och hoppas på det bästa!

Väl där så tittade vi först på sköldpaddorna. Det var i ett sanctuary och det var jättemånga! Alla i olika storlekar. Ungefärliga åldern stod skrivet på skalen och den äldsta var 191 år!! Så coolt. Dom är så fina, älskar sköldpaddor. Gamlingen gillade att bli klappad på huvudet också! Så vi tog även några selfies tillsammans 😉 vår ”guide” visade oss inte runt eller berättade nåt så vi gick runt själva. Iallafall så är de här sköldpaddorna från början en gåva från typ Seychellerna så de finns inte naturligt här, därav att de är inhägnade.

Efter det gick vi och åt en stenugnsbakad pizza på själva fängelset. Även där fick vi gå själv, även om det inte var så stort. Men det hade varit intressant att få veta lite om fängelset och så. Får väl googla sen 😉

Sen var det dags för snorklingen..! Ve och fasa…. Vi åkte ut med båten och vattnet är så klart att man lika gärna kunnat stanna kvar i båten och titta ner i vattnet därifrån istället! Vilket kändes lockande… Men jag trotsade min rädsla återigen och plumsade i! Nu vågade jag till och med simma utan att hålla i Sandra 😉 måste erkänna att det är väldigt häftigt att snorkla, havsbotten fascinerar mig nog mer än fiskarna för att det är så fint med sanden, sjöstjärnorna och snäckorna! Och så solen som lyser ända ner till botten. Hade vattenkameran med och det blev många bilder men nu har den lagt av..?! Tror ”bara” displayen är sönder för man ser inget på den men alla ljud funkar fortfarande. Såg många fiskar, bland annat flera Nemos! Även nån Doris. (Clownfisk och kirurgfisk) Och nån sån där äcklig lång fisk! Och en sjögurka. Och dom vanliga silvriga och randiga typ. Dom var i stim så ibland när jag flyttade blicken från botten och framåt så var det värsta stimmet! (Med mina mått mätt) så då blev jag lite rädd och viftade med armar och ben och hoppades att dom skulle flytta på sig. Vilket dom gjorde. En av clownfiskarna simmade rakt upp mot mig en gång också! Försökte knäppa kort då men vet inte om det blev nåt. Vattnet är jättevarmt på vissa ställen så det är jätteskönt när det kommer ”kalla” partier. Hur som helst så är jag stolt över mig själv att jag klarade det utan att få panik! Kaaaaaaaanske håller jag på att komma över min fiskrädsla, lite… När cyklopet immat igen vilket det gjorde ibland så kändes det läskigare att vara ovanför vattnet och inte se vad som fanns under än tvärtom! Senast i lördags tänkte jag ju ”det man inte ser mår man inte illa av” med fiskarna i vattnet. Konstigt hur man förändras 😉

På vägen hem fick jag köra båten lite haha. Gick rätt bra! Sen skulle Sandra köpa solbrillor för hennes hade liksom mina gått sönder. Så vi hamnade på den lokala marknaden och först skulle han ha 70 000 (303kr) shilling men gav sig snabbt och det slutade med 10 000 (43kr) – bra köp!

Sen åkte vi hem och nu har vi ätit middag. Ett tips: ÄT INTE SOPPA OM DET ÄR 40 GRADER VARMT FÖR DU KOMMER SVETTAS IHJÄL. Jag håller dessutom på bli förkyld (?!) så jag snorar och nyser hela tiden…

Såhär ser det ut i stan:

En liten presentation av husdjuren som familjen på Chipangali har!

Tippy

En 7-årik tik som jag var lite rädd för i början! Hon morrade så mycket men i efterhand har jag förstått att det var pga de andra hundarna. Hon är ledaren av dem. Hon är rätt kelsjuk när man väl börjar mysa med henne! I början hade hon en stor gps-sändare på sig som nu är på en leopard i Matopos. Fattade aldrig varför de var på hundarna under tiden så hon var väldigt glad när hon blev av med den stora tunga grejen! Vet inte riktigt vad hon är för ras, det måste vara nån blandning. Väldigt fin är hon iallafall!

Ringo

Han MÅSTE vara hälften lejon!! Så stor som han är. Närå, han är hälften schäfer (Bicky) och hälften ridgeback. Han ser gammal ut men är typ 3-4 år. Han brukar inte vilja kela så mycket, inte med mig iallafall. Däremot så gillar han att gå under folks ben! Som tur är gjorde han aldrig det på mig för då hade jag ramlat.

Bicky & Luna

Bicky är schäfern och hon är mamma till Ringo. Hon är typ 5 år. Hon ser också äldre ut men det är nog för hon är lite tjock och ruffsig för hon gillar inte att bli borstad. Luna är volontärhunden, en glad liten jack russel som följer med alla överallt! Hon är en riktig knähund och älskar att bli kelad med och alla älskar henne tillbaka.

Alla hundar brukar köra kapplöpning in på centret från huset om nån öppnar grinden. Då är det bara att stay back annars blir man översprungen. De får egentligen inte vara där för de brukar provocera vissa av djuren, särskilt lejonen. Men de brukar vara med inne hos Nkulu ibland, Luna brukar ju få vara där inne ensam till och med! En till sak om alla hundar är att de äter ALLT. De brukar få hela kycklingar, samma som lejonen, och det enda som blir kvar är fjädrarna. De äter benen också så ibland när vi åt nere vid huset så åt hundarna med vilket inte var en så trevlig syn när man åt… Knakande ben och grejer.

Vet inte hur många katter de har, har sett tre iallafall varav en tog vi med oss till Matopos som skulle få flytta till farmen där. Den här på bilden är blind på ena ögat och är en av de få katter jag vågat klappa! Det måste vara paradiset för dem där med alla råttor, ödlor och grodor att jaga!