Hade nog min drömrikaste natt nånsin inatt! Bland annat drömde jag att Alan inte alls var död för jag var och kollade på honom i hans lilla bur och då vaknade han! Plus att han hade blivit större. Så synd att det inte var sant

Men roliga nyheter: kaninmamman tar hand om sina tre ungar och jag har sett dem dia också! Ser jättekul ut när en liten minikanin (som påminner lite om en flodhäst) sprattlar med sina små ben under magen på mammakanin. Och inatt födde den dräktiga honan sina ungar! Vi vet inte hur många det är än. Men jag ska ta reda på det. Och jag ska kämpa för kaninerna så att det blir på mitt sätt, som t ex att mammorna måste få nåt att hoppa upp på för att kunna komma ifrån ungarna när dom blir för jobbiga. Och såklart att dom får större bur. Nu är dom i ganska små burar för att vi ska ha uppsikt över de båda familjerna.

Bussresan till Vic Falls var väl ingen fröjd. Det utlovades AC, toalett och internet bland annat. Det lät ju som en ganska behaglig resa på förhand! Men så gör sig Afrika påmint och såklart finns det inget internet (vad trodde jag liksom), ingen AC (skojar inte att det säkert var 35 grader i bussen! Fick lite panik eftersom resan va 6 timmar lång och när man håller på svettas ihjäl annars kan man ju oftast söka sig till nåt svalare men i en buss – nej) Toalett fanns men där var det lätt 50 grader varmt, ingen lampa, inget papper, inget vatten i kranen (eller toan) och jag brände mig seriöst när jag nuddade toalettringen! Så det blev ett benpass där inne på toan när bussen skumpade fram eftersom jag varken kunde eller ville sätta mig på toan.

Vi stannade på Hwange safari lodge som är ett hotell som gjorde verkligen skäl för sitt namn! Googla! På baksidan av hotellet fanns pool (utan grönt vatten!) och man hade utsikt över heeeela savannen! Det var fullt med djur där vid vattenhålet. De hade en stor tavla där man kryssade i vilka djur man har sett och vilken dag. Det rör sig både om elefanter och lejon! Så fruktansvärt coolt. Måste bo på det hotellet nån gång. På vägen därifrån såg vi även vilda makaker och en elefanthjord som gick över vägen! Asså jag tycker det är skitcoolt att se en älg i skogen hemma liksom. Att se den här typen av vilda djur i Afrika är ju verkligen en dröm för mig!

Väl framme i Vic Falls (som faktiskt är en civiliserad stad!) så möttes vi av taxichaufförer mitt framför näsan när vi steg av bussen. Vi hade förbeställt taxi och stannade till på Pizza Inn för middag. Så fort vi hoppade ur taxin blev vi erbjudna cannabis. Mycket nya intryck som sagt.

Väl framme på backpacker lodgen är internet sämst och stängs av och på lite som det vill. Otroligt frustrerande! Är nära upplösningstillstånd i skrivande stund för det funkade i typ en halvtimme innan det la av.

Imornbitti ska vi på sunrise safari på elefanter!

Idag har jag varit på antilope alley och gjort iordning deras mat och städat bort gamla kvistar och lagt i nya. Samt sopat en massa gångar. Har även matat Dina (duiker) med nappflaska, hon är så sööt! Jag har även trampat in en tagg IGENOM skon rakt in i lilltån! Aj. Det gjorde ont. Men allt här har ju taggar! Sjukt.

Jag är iallafall innerligt glad för att jag slapp stycka hästen som stackars Ellen fick göra. Hon var alldeles blodig när jag träffade henne. Det finns inte en chans i helvetet att jag tänker göra nåt sånt! Och är det nån som muckar om det tänker jag hänvisa till ägaren som sagt att man inte behöver göra nåt som man inte vill. Jag har ju hittills sluppit skära upp köttet till ugglan. Och det varierar allt ifrån kyckling till häst och råtta. Men tyvärr tror jag att jag kanske måste kommer behöva göra det om jag ensam har ansvar för ugglan. Hade jag haft plast- eller gummihandskar hade jag nog kunnat men asså ta i den där skiten med mina bara händer känns vidrigt! Och det säger till och med Eva som jobbat 40 år i krogbranchen (hon är rätt härdad och inte kräsmagad), att det där köttet är bland det värsta hon sett. De flesta accepterar ju att jag inte vill och till och med volontäransvarige som jobbar här VÄGRAR ta i ormar t ex så igår fick jag ta upp den till henne medan hon pratade om den inför en grupp. Och vissa har ju helt enkelt fobi för typ ormar eller spindlar och då kan man inte tvinga den personen att ta i det heller. Samma sak med mig och kött, jag VILL inte ta i det!

På tisdagen fick alla som var kvar när vi var i Matopos göra rent i alla köttfrysar och det hade tydligen varit en upplevelse utöver det vanliga. Likmaskar och köttsaft och blod utan dess like i en salig blandning runt höns, grisar, får, hästar, kossor och åsnor typ. Återigen, jag är så innerligt glad att jag slapp detta. De sa även att stanken om möjligt var ÄNNU värre än den ”vanliga”. Sen fattar jag inte hur det kan komma likmaskar när de ligger i en frys men jag har lärt mig att en frys inte alls håller den kyla som man är van vid. Lägger man vattenflaskan i frysen över natten är det inte alltid allt vatten fryser. Oftast är det bara kallt. Så det är ju väldigt ohygieniskt med 7 ton (no kidding) kött i en frys.

Kom att tänka på vilken fruktansvärd skillnad det är bland volontärerna här och i Kina! Jag kom ju i en stor grupp då på 12 st (tror jag) och det var bara en till svensk. När vi kom var där redan tre volontärer och dom var väl inte de trevligaste jag mött (ordvits hehe) men de var fortfarande hjälpsamma och svarade på frågor som man undrade över och inte bara antog att man kunde allt på en gång och dumförklarade en liksom. För alla är nybörjare nån gång och då är det självklart att man inte kan allt, särskilt om man inte ens får prova vissa saker! Learning by doing heter det ju. Och det funkar ju oftast bättre än learning by watching…. Jag trodde inför kinaresan att det lär ju bara vara härliga likasinnade människor där eftersom man betalar för att komma dit och jobba med pandor (eller djur över huvud taget) och det gör man ju inte om man inte ens är intresserad. Där hade jag helt rätt! Det var ju även 6 till vegetarianer där då vilket var en glad överraskning. Då trodde jag samma sak om det här stället, att volontärerna måste ju vara trevliga djurälskande människor som jag själv och vissa är det absolut men här verkar det vara så att ju längre man varit här desto kaxigare blir man vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Kanske är det så eftersom det finns mer att göra här och att det tar längre tid att lära sig allt. Men det är fortfarande ingen ursäkt till att vara otrevlig och sätta sig på en. Det gjorde ingen i Kina av volontärerna och där hittade jag ju också en vän för livet, Patricia. Samt många har de andra har jag fortfarande lite kontakt med också då och då. Här tror jag mest att det förblir Swedish Crew jag fortsätter ha kontakt med för dom är riktigt sköna! Det är Ulla som är 66 som är mormor till Ellen, 20 som är här tillsammans. Hur kul som helst att åka såhär med mormor liksom! De ska vidare till Sydafrika sen och jobba på barnhem. Sen har vi Eva som är 55 tror jag och hennes dotter Li, 32 som också är här tillsammans. Och så jag och Sandra. Det blir lätt så att man hänger med dom man kommer samtidigt som. Det märker jag både här och från Kina.

Imorgon bär det av till Victoriafallen vid lunchtid! Vi tycker alla att det ska bli så skönt att komma iväg ett tag. Vi har jobbat väldigt hårt och jag har för tillfället träningsvärk och ömmande händer från allt sopande.

Vi pratade idag om att de flesta har lämnat sitt vanliga jag hemma för här är det liksom vid middagsbordet ”oj kolla en råtta i taket!” *fortsätter äta* eller när man sitter på toa ”okej det är två gigantiska spindlar i taket”. Men det jag fortfarande är rädd för är grodor! Så jäkla stora och typ helt blinda så de hoppar ju helt planlöst! Vi har en jätte utanför stugan som vi kallar för killer frog. Och den är ju såklart mest framme när det är mörkt så man blir skiträdd när den hoppar fram!

Idag var det gräshoppjakt och jag hade min sämsta jaktdag någonsin. Men det sägs ju att vegetarian betyder ”bad hunter” och jag tänker inte påstå nåt annat.

Sen har jag försökt undvika att se eller kliva på mörkröda blodfläckar, klövar och ben, inälvor och en råtta som blev halshuggen och uppstyckad till ugglemat.

Sen var jag i skolan igen.

Och sen plockade jag fästingar på igelkottarna. Jääääääklar va fästingar dom hade!!!! Säkert 20 st per kotte. Från 1 millimeter upptill fyllda centimeteräckel! Blä. Men det gick inte att få bort dom på magen för dom rullar ju ihop sig när de blir rädda.

Inte så rolig dag overall eftersom min hjärna sprängs snart av ilska. Japp.

(Läs igår)
Inatt vaknade både jag och Sandra av ett ljud som lät som två gevärskott. Det va lite läskigt. Sen på morgonen så visade det sig att båda hade drömt läskiga mardrömmar om hyenor!

En uppdatering om den svarta mamban: det va tydligen ingen sån utan en ogiftig orm. Puh! Men igårkväll såg vi en orm utanför duschen…. Vet inte om den är farlig eller inte.

Imorse bar det av till Matopos nationalpark med en guide. Det var vi 6 svenskar som kom samtidigt för en vecka sen. Vi blev skjutsad till guidens hus som var ett riktigt fett hus! Och fin trädgård med pool. Väl där fick vi vänta ett tag på guiden… Tidsuppfattning, punktlighet eller stress existerar inte här. Hur som helst så kom vi iväg i den skumpiga öppna landrovern. Det blåste skapligt så man frös till och med lite. Väl framme i parken så är det första vi ser en noshörningrumpa som vandrar in i bushen. Så vi åkte dit med bilen och hoppade ur efter hans säkerhetsgenomgång: ja, noshörningar kan döda dig om dom vill men så länge du inte är ett hot är det ingen fara. Dvs går den emot dig – stå helt stilla och andas inte ens. Springer den emot dig så försök ta skydd på en sten eller i ett träd, men så länge guiden inte säger spring så ska man stå stilla. Jahapp och här ska vi ut och förfölja noshörningen?! Som har en topphastighet på 55 km/h som nås på 3 sek så du har ju inte en chans om den börjar jaga dig. Anyway, vi började följa spåret och gick i hettan fram och tillbaka. Men hittade ingen noshörning, bara en megastor gräshoppa i storlek som en hamster. Så vi rullade vidare och naturen är så otrolig här!

Mördargräshoppan

kul att skriva på det här avtalet- att guiden eller företaget inte har något ansvar om man skadar sig eller dör

Vi fortsatte leta efter noshörningen men det blev ju bara varmare och varmare och därmed blir ju alla djur mindre och mindre aktiva. Så vi tog en drickpaus. Sen åkte vi vidare och det enda vi såg var babianer och små impalas (kan inte riktiga namnet för det finns hur många olika små som helst).

Min fot och noshörningspår

Vi åt lunch och vår guide berättade om problemet med noshörningar och deras horn. Tydligen kan ett horn vara värt 1 miljon dollar! Och därför dödar man noshörningen för att ta deras horn och sälja på svarta marknaden. Det man gör för att förhindra det är att man på ett humant sätt sågar av deras horn (de är som våra naglar, ingen känsel och de växer ut igen) så noshörningarna inte får nåt värde för tjuvskyttarna. Men tydligen är det här en väldigt organiserad grej så tjuvjägare från hela världen kommer och slår läger i nationalparkerna och bränner upp gräset så de lättare kan se var noshörningarna är. Helt absurt! Det man vill göra för att stoppa den här grymheten är att legalisera handeln med horn, för alla horn som nationalparkerna har ligger bara och skräpar men skulle de lagligt kunna få sälja dessa blir ju marknaden förhoppningsvis mättad. Då skulle svarta marknaden bli mindre och noshörningen slippa bli utrotad, vilket den troligtvis blir inom 10 år annars. Argumentet mot detta är att efterfrågan då istället kommer öka men iom att det redan finns så mycket horn som inte används plus att noshörningarna skulle bli fler om de inte dödades så det är mer troligt att marknaden mättas.

Efter lunchen skulle vi klättra upp för ett berg där vi hade utsikt över savannen! Tyvärr såg vi inga djur då heller. Men vi såg grottmålningarna som är en av världens äldsta. Det var väldigt intressant, även om det var jobbigt att gå uppför (och nedför) i värmen.

Vår guide visade oss massa olika blommor och växter med olika egenskaper. Den här luktade jättegott och en annan var som en tvål som man blev jättemjuk av och en annan kunde man borsta tänderna med och andra började man se flygande elefanter av. Vi provade inte den sista.

Sen fortsatte vi in i Game Park som är lite mer inhägnat (men stort) och då såg vi giraffer nästan på en gång! Det fortsatte med en krokodil och två flodhästar. Sen såg vi zebror och några bockar.

Vi hade nästan gett upp om att se noshörningar men skam den som ger sig! Från bilen såg vår guide (som hade plockat upp två parkvakter med varsitt gevär) noshörningar en bit in i bushen! Och han sa dom kanske vill komma fram och hälsa så var bara lugn. Eh ja som sagt, de väger 2 ton och kan springa 55km/h. Jag var rätt skraj då måste jag säga! Vi gick fram till dom och det var fyra st noshörningar stora som dinosaurier! Herregud vilka djur alltså! Vi stod 10 meter ifrån och tittade på dem och de tittade på oss. Men tydligen ser de dåligt så de såg oss inte men däremot hör de bra. Och tydligen skulle man inte ha vitt på sig på safari och vad har 4 av 6 på sig (däribland jag) ? Vitt! Det hade ju ingen sagt till oss men såg ju djuren ändå. Men jag måste säga att det var värt alla skrapsår och ful axelbränna för att komma så nära noshörningarna!

Sen var det toalettpaus…. Det blev till att kissa i bushen igen.

Fin solnedgång

Här posar vakterna för oss!

Örn

Fina stenar! Naturligt skapade av vulkaner och lava typ.

Som i lejonkungen!

Precis vid den här skylten hoppade vi ur. Japp. Och det var där vi såg krokodilen och flodhästarna.

Nöjda med safaridagen!

Nu startar jag en tävling i samarbete med Sandra Hagevall här 😉 För att vara med och tävla ska du skriva en så rolig och passande bildtext som möjligt till den här bilden, när Sandra tittar på den sövda hyenan. Det var många tankar som flög genom hennes huvud då som ni kan se:

Tävlingen avslutas om några dagar.
Vinnaren väljs ut av mig och Sandra. Priset är än så länge hemligt och kommer att skickas när vi är hemma igen. Skriv därför med din mailadress när du kommenterar så vinnaren kan kontaktas!

Lycka till och låt kreativiteten flöda! 😉

Idag var vi lediga så jag, Sandra och Ellen var och tittade till kaninungarna som hade överlevt natten! Det var skönt att se efter den tråkiga nyheten med Alan. Men den dräktiga kaninen har inte fött än. Vi smider lite planer på att fixa till i den stora kanininhägnaden så de får mer skugga och mer gräs och kullar.
.

Sen åkte vi till Bulawayo för att ta ut pengar, äta pizza och handla. Så nu har vi bunkrat upp med chips, kakor, läsk, jordnötssmör osv. Inne på pizzastället så kom det in en man och slog till en av våra volontärer på halsen med en bunt papper! Så himla konstigt och läskigt för sen såg vi att han gick och åt saker ur soptunnor och pratade med en flaska… Så troligen hade han ju nåt fel.

Satt fint med pizza!

Såhär åker vi:

Vårt kök:

Söta skolbarn i stan:

Har glömt att berätta att vi har ju faktiskt släppt ut vårt första djur redan! Eller nja, det va en fågel som hade fastnat i en liten bur där den inte skulle vara så vi bände upp buren och lät den flyga iväg.

Igår när jag väntade utanför toaletten så räknade jag till 15 olika äckliga saker på väggen utanför. Alltifrån ödlor till kackerlackor och spindlar. Inne på toan var det även en afrikansk geting (död) och en snigel och en kackerlacka. Och tidigare under dagen var där en SVART MAMBA! En av afrikas giftigaste ormar som du dör av om den biter. En kobra eller om det var en pytonorm har varit på besök i en av stugorna också. Alltså I en stuga. Och en skorpion har hittats här omkring också. Känns ju lite overkligt måste jag säga. Fråga mig inte hur långt bort närmsta motgift finns mot diverse saker för det vill ni inte veta. Så det gäller ju att se upp och ha genomgång av alla saker varje kväll.

Åh vi möttes av tråkiga nyheter imorse, vår lilla Alan hade dött under natten!

Tyvärr är det svårt att flaskmata föräldralösa djurungar och speciellt så små ungar. Så otroligt sorgligt, hade så gärna velat se honom växa upp! Men nu är han förhoppningsvis återförenad med sin mamma i himlen. Gråter inombords. Gråter på riktigt snart om jag fortsätter skriva.

På torsdag till söndag ska vi till Victoriafallen! Jag trodde det bara var ett vattenfall men tydligen är det en stad/by. Det tar 6 timmar dit med buss (som enligt utsago ska ha AC, YEEY!) och där bor vi på hotell/vandrarhem i tre nätter. Jag och Sandra har bett om egen toalett så om det finns ett sånt rum ledigt tar vi det, kosta vad det kosta vill!

Det finns en massa aktiviteter där också, bland annat ska vi göra Sunset cruise (även kallat booze cruise) där man åker båt i solnedgången och äter och dricker hur mycket man vill. Man kan även se lite djur där som jag förstår det! Sjävklart ska vi även kolla på själva vattenfallet och dom som vill kan hålla på med bungyjump, gorge swing och flying fox grejer som bara verkar vara sjukt läskiga så det skiter jag i. Sen ska vi kolla om elefantridningen i soluppgången verkar vara okej för elefanterna så om det är det ska vi även göra det. Då får man se massa vilda djur från elefantryggen! Men det finns även hästridning som är 1 timme längre och billigare så jag är lite kluven vilken jag ska göra. Sen ska vi även på Boma vilket är nån afrikansk buffé med massa olika vilda djur att äta (nåt mer också hoppas jag!) och afrikansk musik och dans! Alla säger att det är jättekul så det ser jag fram emot. Älskar afrikansk musik!

Så den här veckan blir väldigt lugn, först ledig idag då vi ska in till Bulawayo, Matopos på tisdag, jobb onsdag-torsdag sen åker vi på fredag och kommer hem på söndag! Sen ledig måndag igen

Hittade ett kort i min necessär när jag kom hit!

Tack family ❤️

En liten update: jag trodde att jag hade varit med om det värsta läskiga djuret (spindlar, flugor, malar, ödlor, ormar och diverse kryp) igår när en groda hoppade i mörkret och skrämde livet ut mig och Sandra, men idag upptäckte jag två mördarsniglar inne på toan!! Såna där slemmiga utan skal… Och det ironiska är att jag tänkte igår att ”det är lugnt så länge inga sniglar kommer hit” och ja, här är vi nu.

Idag var det bara halv jobbdag och jag har för första gången varit fåraherde! Alla får (typ 40 st) skulle sprayas med loppspray och då skulle vi valla in några får i taget i en fålla. Det var lättare sagt än gjort… Vissa är jätterädda och alla är så mycket starkare än man tror! Men till slut fick vi alla. Det var ett rätt svettigt jobb..

Sen skulle vi mocka till grisarna men kom ingen vart eftersom en kanin hade fått ungar imorse. Och de hade legat utspridda i hela kaninhägnet! Men någon hade samlat ihop alla och lagt i ett bo så det va tre st. Men vem var mamman?? Det var första uppdraget – att hitta på vem som var mamma. För endagars-ungar går typ inte att flaskmata. Och alla kaniner är ju så vilda så de flydde i panik när vi skulle ta upp dem och se vem som hade svullna spenar. Plus att det började bli så outhärdligt varmt igen… Så de andades jättesnabbt. Vi hittade iallafall en som hade spenar som nånting kom ut ur (?) och den var även jättesvullen där nere, såg ut som en tumör typ?! Men tydligen var den dräktig och skulle föda när som helst, därav att det såg så konstigt ut. Så vi fick fortsätta sökandet och till slut hittade vi mamman, som plockat av sig päls under magen. Nu sitter hon med ungarna i en mindre bur där vi har mer uppsikt och den dräktiga sitter i en annan bur. Hoppas verkligen alla klarar sig! Trots paniken och värmen….

Sen hade jag och Sandra den bästa uppiften- att mata lilla bebisapan Alan! Ja bilderna talar för sig själva, finns inget att säga förutom att han är det sötaste jag sett i hela mitt liv!